- Project Runeberg -  Framställning af Den Philosophiska Methodens utveckling från kant till Hegel. Academisk Afhandling /
6

(1850-51) Author: Axel Nyblæus With: Fredrik Afzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvila på några medfödda begrepp — hvarpå skulle den
då grunda sig?

Kants snille ledde honom att fatta frågan från en ny,
högre synpunkt, än hans föregångares, eller att söka
uppdaga, huruvida ej uti den menskliga kunskapsförmågan kunde
förefinnas ett aprioriskt, eller af erfarenheten oberoende,
element, oaktadt detta icke kunde tänkas såsom några
medfödda begrepp. Kring denna punkt concentrerade han
hufvudsakligen sin undersökning[1]; ty från verkligheten af
ett sådant aprioriskt element mäste all mensklig kunskap
hemta sin visshet, såväl erfarenbetskunskapen, om den
eljest skall vara något mer än en mängd spridda intryck på
våra sinnen[2], som kunskapen om det öfversinnliga, då ju
dess object går utöfver erfarenbetens gränsor. Med
anledning deraf kallade han ock sin undersökning för en kritik
af det rena förnuftet, d. v. s för en undersökning af
hvad som utgör det rena eller aprioriska i den menskliga
kunskapsförmågan i motsats till det empiriska[3]. Det


[1] Ja, Kant rigtade härpå så uteslutande sin
uppmärksamhet, att han blott i förbigående besvarade den andra, till
en fullständig undersökning af medvetandets bildningsprocess
hörande frågan, nemligen om ursprunget och möjligheten af
det empiriska i våra kunskaper, eller sensationerna; med
afseende på hvilka han bibehöll det populära uttrycket ”att de
uttrycka det sätt, hvarpå vi känna oss af de yttre tingen
afficierade.” Denna Kants uraktlåtenhet blef också första
stötestenen i kriticismen och närmaste anledningen till dess vidare
utbildning af Kants efterföljare.
[2] Krit. d. rein. V. ed; Ros. p. 103. ”... ohne
dergleichen Einheit (der Synthesis), die ihre Regel a priori hat,
und die Erscheinungen sich unterwirft, wurde durchgängige
und allgemeine, mithin nothwendige Einheit des Bewusstseyns,
in dem mannigfaltigen der Wahrnehmuaogen, nicht angetroffen
werden. Diese wurden aber alsdann auch zu keinen
Erfahrung gehören, folglich ohne Object, und nichts als ein blindes
Spiel der Vorstellungen, d. i. weniger als ein Traum seyn.”
[3] Kant, Krit. d. rein. V. ed. Ros. p. 9. ”Ich verstebe
aber” unter die Kritik der reinen Vernunft ... eine Kritik
des Vernunftsvermögens überhaupt in Ansehung aller
Erkenntnisse, :zu ”denen sie, unabhängig von aller Erfahrung,
streben mag.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jun 26 23:41:31 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kanthegel/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free