Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
områden; och philosophiens göromål kan endast bestå i
att, med förnuftsideerna såsom ledstjernor, enligt
kategorierna ordna och systematisera den i erfarenheten gifna
mångfalden[1]. Så Kant.
Annorlunda Fiehte. I det neml. Fichte fann
inconseqvensen af Kants absoluta ting — emedan det hvarken
kunde hafva att göra med kaussallagen, som, enl Kant,
endast skulle ega subjectiv giltighet, och det dessutom var
alldeles innehållslöst, då det hvarken kunde sinnligt
förnimmas eller tänkas —, så upphäfdes derigenom den
dualism, i hvilken Kant hade stannat. Dermed försvann också
den rest af objectivitet, som kriticismen ännu lemnat öfrig
och intelligensen qvarstod såsom det enda, bvilket egde en
absolut realitet[2]. Härigenom erhöll Fichtes speculation en
mera afgjordt idealistisk karakter än den Kantiska. Dess
problem blef, att ur intelligens eget väsende, eller det
rena Jaget, härleda och förklara älla de föreställningar,
hvilka tillsammans utgöra vår inre och yttre erfarenhet[3].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
