- Project Runeberg -  Framställning af Den Philosophiska Methodens utveckling från kant till Hegel. Academisk Afhandling /
15

(1850-51) Author: Axel Nyblæus With: Fredrik Afzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och nödvändiga bestämningar (bandlingssätt)[1], så röjer sig
likväl i hela hans sätt att dervid gå till väga, att han ej
lyckats bringa denna sin egen idee till fullkomlig klarhet.
Ty den dialectiska fortgång, genom hvilken utur en högsta
enhet alla motsatser skola härledas, är icke en immanent
fortskridande rörelse, utan förmedlas oupphörligt genom
philosophens eget reflecterande, hvarföre man ock brukar säga,
att Fichte i fråga om methoden stannade på
reflexionens ståndpunkt. I stället för att från en urthesis, till
hvilken han nödvändigt kommit, ovillkorligen ledas till en
antithesis och deraf vidare till en synthesis och sålunda
genom den fortgående vexlingen af diremtion och förmedling
dialectiskt utveckla hela sammanfattningen af intelligensens
bestämningar, så vet Fichte hvarken att vinna sjelfva
urmotsatserna eller deras förmedling, annat än genom att utgå
från vissa medvetandets facta och uppvisa, att dessa
endast låta förklara sig under förutsättning af vissa
ursprungliga handlingar hos intelligensen, hvaraf de skola vara ett
uttryck. Så uppvisar han Jagets urhandling, hvarigenom
det constituerar sig sjelft, ur Identitetssatsen: A = A; ty
såsom uttryckande ett sig till sig sjelft refererande, ett i sig
sjelft tillbakagående tänkande eller handlande, är den endast
möjlig genom sjelfmedvetandet, som just är ett sådant
handlande [2], Men liksom enhvar medgifver, alt A = A, så


[1] ”Sie (Die Wissenschaftslehre) hebt an von der
einfachsten, und durchaus charakteristischen Bestimmung des
Selbstbewusstseyns, der Anschauung, oder Ichheit, . . . Setze Ich
= A, so findet sich in der Anschauung den Construirens die-
ses A, dass unabtrennlich ein B daran sich schliesse; in der
Anschauung des Construirens dieses B, dass an dieses sich
ein C anschliesse; und so immerfort, bis man bei dem letzten
Gliede A, dem vollständigen Selbstbewusstseyn, ankommt, das
durch sich selbst geschlossen und vollständig erscheint.”
Sonnenklarer Bericht. pp. 127—28.
[2] Fichtes egna uttryck falla sig väl annorlunda i intro-
ductionen till Vetenskapsläran, men att detta är hans egent-
liga mening, synes al mångfaldiga ställen, såväl i sjelfva Veten-
skapsläran (t. ex. sid. 62, hvarest det heter: ”Die Thatband-
lung des Ichs, in dem es sein eigenes Seyn setzt, geht in sich
selbst zurück”), som i hans öfriga skrifter, t. ex. Bestimmung
des Menschen
. Berlin 1838. s. 81. ”Ich bin Subject und
Object: und diese Subject-Objectivitet, dieses Zurückkehren
des Wissens in sich selbst
, ist es, die ich durch der Begriff
Ich bezeichne.” Philos. Journal. Bd. V. p. 353. ”Der
Begriff eines in sich zurückkehrenden Handeln und der Begriff
des Ich sind völlig identische Begriffe.” Jmfr slutligen:
Schelling, System d. transcend. Idealism. Upsala-editionen p. 33:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jun 26 23:41:31 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kanthegel/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free