- Project Runeberg -  Framställning af Den Philosophiska Methodens utveckling från kant till Hegel. Academisk Afhandling /
16

(1850-51) Author: Axel Nyblæus With: Fredrik Afzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

måste man ock medgifva, alt non A icke är = A. ”Så visst”;
säger Fichte, ”som denna sats förekommer bland det
empiriska medvetandets facta, lika visst tillkommer motsättandets
handling Jaget”[1]. Jaget måste således motsätta sig ett object,
ett Icke-Jag; — detta blef derföre vetenskapslärans andra
grundsats. Men dessa båda handlingar, sättandets och
motsältandets, måste förenas, såframt ej medvetandets enhet skall
upphäfvas. Detta åter — säger reflexionen — är dock
endast möjligt derigenom, att båda ömsedigt inskränka
hvarandra eller äro i vexelbeståmning[2]. Sålunda erhåller Fichte
sin tredje grundsats blott genom att utifrån inskjuta en
förmedlingslänk — begreppet delbarhet — mellan motsatserna[3].

I denna ursprungliga synthesis skulle nu alla andra
syntheser innebäras och ur den låta utveckla sig[4].


[1] Grundl. d. gesammt. Wissenschafslehre. p. 19.
[2] Grundl. d. ges. Wissenschaftsl, p. 24.
[3] Anf. st. p. 25 o. följ.

[4] Såsom karakteristiskt för sättet vid denna härledning,
liksom öfverhufvud för det våldsamma och tyranniska i
hela Fichtes method, förtjenar att anföras: Grundl. d. gesammt.
Wissenschaftslehre pp. 74—75. ”Die Wissenschaftslehre wird
immer fortfahren, Mittelglieder zwischen die Entgegengesetzen
einzuschieben; dadurch aber wird der Wiederspruch nicht
vollkommen gelöst, sondern nur weiter hinausgesetzt. Wird
zwischen die vereinigten Glieder, von denen es sich bei der
Untersuchung findet, dass sie dennoch nicht vollkommen vereinigt
sind, ein neues Mittelglied eingeschoben, so fällt freilich der
zuletzt aufgezeigte Wiederspruch weg; aber um ihn zu lösen,
musste man neue Endpuncte annehmen, welche abermals
entgegengesetzt sind, und von neuen vereinigt werden müssen...
Und so würde es ins Unendliche fortgehen, wenn nicht durch
einen absoluten Machtspruch der Vernunft, den nicht etwas
der Philosoph thut, sondern den er nur aufzeigt, . . . der
Knoten zwar nicht gelöst, aber zerschnitten Würde.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jun 26 23:41:31 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kanthegel/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free