- Project Runeberg -  Framställning af Den Philosophiska Methodens utveckling från kant till Hegel. Academisk Afhandling /
17

(1850-51) Author: Axel Nyblæus With: Fredrik Afzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Abstraherar man från innehållet af de motsatser,
som i densamma blifvit förenade (d. ä. från Jag och
Icke-Jag) och afser endast det formella (sjelfva
handlingssättet) så har man, enligt Fichte, kategorierna: realitet och
negation, liksom vexelbestämningens handling (den
ömsesidiga begränsningen) gifver limitationens kategori[1].
Kategorierna, hvilka hos Kant endast voro abstracta former
för sjelfmedvetandets enhet, uppstå sålunda för Fichte
omedelbart med det alltframbringande Jagets första act, och den
Kantiska anmärkningen, alt den tredje kategorien i hvarje
klass framgår ur förbindelsen af de båda första, får hos
Fichte den utvidgade betydelsen att uttrycka grundformen
för Jagets hela verksamhet och methodens allmänna schema[2].

Methoden fortskrider nemligen, såsom redan blifvit
antydt, genom en oafbruten kedja af theser, antitheser och
syntheser. Thesen framställer problemet, antithesen låter oss
se alt det är motsägande i sina termer, syntbesen upplöser
motsägelsen i det den förenar de båda motsatserna i ett
nytt begrepp. Detta blir nu i sin ordning thes,
föranleder en ny antitbes och synthes — och så allt framgent,
till dess alla motsägelserna blifvit lösta, och tills den sökta
enheten blifvit fullständig och evident[3].

Men oaktadt den mathematiska stränghet, hvarpå hela
detta förfarande gör anspråk, oaktadt det
svårgenomträngliga nät af hårda abstractioner, hvarmed det omgifver sig,
lyckas det ej Fichte att öfverskyla den motsägelse, hvilken
ligger i sjelfva hans utgångspunkt, eller öfvervinna den
dualism, som redan der insmugit sig. Liksom nemligen
motsättandets handling ej kunde härledas utur det ursprungliga
sättandets och vetenskapslärans andra grundsats endast på
ett yttre sätt sammanfogas med den första, så nödgades också
Fiehte i sista hand, eller vid sjelfva hufvudknutens lösning,
att såsom grund för den intelligensens första inskränkning,


[1] Grundl. d. Wissenschaftsl. pp. 12, 21, 45.
[2] Anf. st. pp. 51—43.
[3] Anf. st. pp. 32—33.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jun 26 23:41:31 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kanthegel/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free