Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gemensamma karakteren af subject-objectivetet
(sjelfobjectivering och återgång i sig). Natur och Ande — slöt
Schelling — kunna således endast vara olika uttryck af en och
samma absoluta verksamhet, som i den förra sferen blott
framträder under en lägre grad af utveckling än i den
sednare[1]. I bådas indifferenspunkt — det oändliga
förnuftet sjelft — , ur hvilket alla motsatser evolvera sig, bodde
det absoluta.
På denna absoluta subject-objectivitet, detta allmänna
förnuft, som är allt i allom, öfverflyttade nu Schelling
Fichtes lära om det menskliga medvetandet i alla dess
momenter. På samma sätt som Fichtes individuella Jag motsätter
sig ett Icke-Jag eller åtskiljer sig inom sig sjelft uti ett reellt
och ideellt handlande; på samma sätt är hos Schelling den
absoluta subject-objectivitetens första moment dess reella
sida, eller Guds oändliga handlande, makt och nödvändighet;
dess andra moment åter, i hvilket det åskådar sitt eget
handlande, dess ideella sida, eller Guds oändliga
sjelfmedvetande och frihet; men i båda momenterna är det samma
med sig identiska substans[2]. M. a. o. hvad som hos Fichte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
