- Project Runeberg -  Framställning af Den Philosophiska Methodens utveckling från kant till Hegel. Academisk Afhandling /
24

(1850-51) Author: Axel Nyblæus With: Fredrik Afzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— naturen — uppstiga till den punkt, på hvilken den
fullsländigt når sitt mål, att fatta sig sjelf (intelligensen). Hela
universum blifver sålunda en: följd af den ideella handlingens
fortsatta stegring; hvarvid de särskilda potenserna beteckna,
om vi så få uttrycka oss, de tillryggalagda stadierna på
banan, äro det absoluta sjelft i ett visst moment af dess
utveckling, och, såsom sådant, enhet af väsende och form,
af det allmänna och särskilda.

Schelling bade återupptagit Spinozas grundtanke, att
Gud är det allmänna, verldssubstansen, hvaraf alla
ändlighetens former, all särskild och individuell existens endast
utgör ett moment. Men då hos Spinoza det absoluta ensidigt
är uppfattadt under substantialitetens kategori och
subjectiviteten icke erkänd såsom dess djupaste, väsendtligaste
beslämning, så sträfvade deremot Schelling att låta den
Spinoziska substansen genomträngas af Fichtes
subjectivitelsprincip. Han åsyftade en sammansmältning af Fichte och
Spinoza[1]. Detta är äfven den ledande ideen hos Hegel,
hvilken han sjelf har uttalat i det bekanta yttrandet, ”att
i philosophien allting beror på, att substansen
tillika uppfattas såsom subject”
[2]. Subject åter,
säger Hegel, är substansen blott såvida som den fattas
såsom process, eller, för att begagna hans egna ord, ”såsom
rörelsen att constilvera sig sjelf”[3], såsom ”förmedling med
sig sjelf genom att ponera sig såsom sitt andra och i detta
andra förblifva hos sig sjelf;” ty andens väsende och
sjelfnärvaro beror nödvändigt på en förmedling, på ett
åtskiljande från sig sjelf och ett sammanslutande med sig. I


[1] Schelling, Über das Wesen d. Menschl. Freyhelt. Ups.-
edit. p. 80. ”Wechseldurehdringung des Realismus und
Idealismus war die ausgesprochene Absicht seiner Bestrebungen.
Der Spinozische Grundbegriff, durch das Prinzip des
Idealismus vergeistigt . . .”
[2] Hegel, Phänomenologie des Geistes. 2:te Auf. Berlin
1841. p. 14.
[3] Anf. st. p. 44.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:25:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kanthegel/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free