Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhörighet[1]. För detta ändamål företog han sig all gifva den
Spinoziskt-Schellingska åsigten en ”method” eller att med
dialectisk nödvändighet söka uppvisa gången af det
Absolutas evolution, huru det actuellt och för sig blifver hvad
det potentia och till sitt väsende är.
Men då hos Schelling verldsprincipen är på engång
reell och ideell, på engång natur och ande, ja, det reella till
och med är det primära, som först i det ideella finner sin
förklaring och uppgår till medvetande för sig sjelf, så är
deremot hos Hegel verldens princip och all verklighets
innersta kärna det ”substantiella tänkandet” d. v. s. ett
tänkande, som ej actuellt tänker eller vet om sig sjelft (hvilket
blott tillkommer den menskliga personligheten), utan är
tänkande. Huru kan nu detta rena opersonliga tänkande blifva
ett system af concreta tankar (en natur) i stället för
abstracta, eller ett sjelftänkande och personligt väsende? Ja,
huru kommer det ens att blifva det fullständiga rena
tänkandet? Ty såsom sådant är det en mångfald, ett system af
bestämningar. Dertill erfordras en rörelse och en impuls för
denna rörelse. Hegel finner denna impuls uti sin dialektiks
egendomliga princip, eller i den för allt logiskt — och
dermed äfven, enligt Hegel, för allt verkligt — gällande
lagen: att hvarje enhet, såsom sådan, är sin egen motsats,
eller att motsatsen framspringer ur enheten sjelf. Hvarje
tanke är sålunda icke sig sjelf allena (det abstracta
momentet) utan ock sin egen negation, hvarigenom den upphäfver
sig (det dialektiska momentet) och öfvergår i en tredje, som
bar de båda motsatserna till sina immanenta momenter (det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
