28 (Framställning af Den Philosophiska Methodens utveckling från kant till Hegel. Academisk Afhandling)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller hvad det är, måste jag säga att det är; eller den
yttersta abstraction af allt varande är just sjelfva varat.
Det är derföre den första af alla kategorier, urkategorien,
och, såsom sådant, philosophiens absoluta början[1]. Men
såsom denna yttersta abstraction, till hvilken jag kan
komma, är det rena varat i sig tomt och innehållslöst, eller
utan all mångfald och åtskillnad, hvilket ses deraf att
åtskillnaden mellan tingen ej ligger i deras vara — ty deri
komma de öfverens — utan failer utanför deras vara. I
följe af denna sin bestämnings- och åtskillnadslöshet är det
rena varat, enligt Hegel, just sin egen motsats eller det
rena intet. (Om något blott vore, utan alt vara på ett
bestämdt, begränsadt sätt, eller skiljaktigt från andra tings
vara, så vore det platt icke, d. ä. dess vara vore intet.)
Eller: vi finna, vid närmare påseende, intet i varat.
Omvändt finna vi åter varat i intel; ty så negativt det rena
intet än må synas, så visar det sig dock såsom ett vara.
Det är nemligen tanke och just den på allt innehåll
blottade, bestämningslösa tanken, således alldeles detsamma som
varat. Varat och intet upphöra sålunda att vara
motsältningar, eller de öfvergå i hvarandra. Denna deras ömsesidiga
öfvergång och alternation är vardandet[2]. Men alt

[1] Anf. st. pp. 59, 62, 65. ”Hierin ist das Nähere
enthalten, dass das, womit der Anfang zu machen ist, nicht ein
solches seyn kann, dass eine Beziehung innerhalb seiner selbst
enthält. . . . Denn wie er nicht gegen Anderes eine
Bestimmung haben kann, so kann er auch keine in sich, keinen
Inhalt enthalten, denn dergleichen wäre Unterscheidung und
Beziehung von Verschiedenen auf einander, somit eine
Vermittelung. ... Was den Anfang macht, der Anfang selbst, ist daher
als ein Nichtanalysirbares, in seiner einfachen unerfäöllten
Unmittelbarkeit, also das reine Seyn.”
[2] Hegel, Encyklopädie. 1:r Th. §. 87, 88. ”Dieses reine Seyn
ist nun die reine Abstraction; damit das Absolut-negative,
welches, gleichfalls unmittelbar genommen, das Nichts ist. Das
Nichts ist als dieses unmittelbare, sich selbst gleiche, ebenso
umgekehrt dasselbe, was das Seyn ist, Die Warheit des Seyns,
so wie des Nichts ist daher die Einheit beiden; diese Eiuheit
ist das Werden, ... Wollte man etwa sagen, Seyn und Nichts
seyen doch beyde Gedanken und der Gedanke somit das
beyden Gemeinschaftliche, so würde dabey übersehen, dass das
Seyn nicht ein besonderer bestimmter Gedanke, sondern
vielmehr der noch ganz unbestimmte, und eben um dess willen
vom Nichts nichts zu unterscheidende Gedanke ist.”

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 12:25:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/kanthegel/0030.html

		Framställning af Den Philosophiska Methodens utveckling från kant till Hegel. Academisk Afhandling / 28 (1850-51) Author: Axel Nyblæus With: Fredrik Afzelius Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|