Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såsom på detta sätt utgörande läran om tankens och
tillvarelsens eviga form, sammanfaller Logiken med Metaphysiken[1],
samt omfattar ej blott de hos Kant s. k. tankeformerna
(Qvalitet, Qvantitet o. s. v.) utan allt hvad som ligger till grund
för den reella verlden, de tankeförhållanden, som innebäras
i tingen sjelfva, deras typer, eller, så till sägandes, de
lagar, enligt hvilka verldstanken tänker[2]. Den förnämsta
fordran, som Philosophen derföre har att ställa t, steg
för steg följer det absoluta tänkandets uppenbarelse i det
individuella tänkandet. En fordran, som Hegel plägade
uttrycka med: ”att man hade att öfverlemna sig åt sakens
egen sjelfrörelse.” I följe häraf framträda ock i den Hegelska
Logiken Begrepp, Omdöme och Slutledning ej blott
såsom en den menskliga andens function, utan tillika såsom
tingens egna förhållanden; med anledning hvaraf Hegel ock
kallar sin Logik för en objectiv Logik i motsats till den
blott subjectiva och formella, som daterar sig från
Aristoteles.
Vidare, i det begreppet Vara genom den logiska
tankerörelsen utvecklar sig till allt innehållsrikare begrepp, kan
tänkandet sägas sjelft frambringa sitt innehåll eller vara
productivt. Ty, ehuruväl de vigtigaste kategorierna, som
utgöra Logikens innehåll, utveckla sig under erfarenheten och
i tänkarens medvetande redan måste förefinnas, samt sålunda
endast kunna sägas af honom på ett grundligare sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
