Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan verklighet ingå bestämningar, som för medvetandet äro främmande[1]. För Kant, som ej kunnat upvisa full samstämmighet
mellan medvetandet och dess bestämningar, var det en gifven sak,
att en bestämdhet in concreto måste innebära en inskränkning hos
den bestämde och, då denna är grunden till nödvändigheten, så till
vida äfven i denna. En nödvändighet i de mänskliga förnimmelserna
kan endast upvisas i de bestämningar, som i det mänskliga
medvetandet ega sin grund, d. ä. i förnimmelsernas form eller sätt att
vara till för människan. Den fullständiga verkligheten kan omöjligen
vara alt igenom nödvändig; tillfälliga bestämningar ingå ock
i henne. För människans upfattning finnes ingen fullständig verklighet,
som är alt igenom absolut; all sådan är altjämt behäftad
med relativa bestämningar.
Kant vill dock härmed ej neka, att ett absolut innehåll finnes
i det mänskliga medvetandet. Fastmer visar han hos människan en
oafvislig tendens att gå tillbaka till det första och obetingade, hvilken
tendens med nödvändighet hänvisar på ett absolut innehåll eller
idéerna[2]. Dessa idéer, föreställningarne om Gud, friheten och
om en substansiell och odödlig människosjäl — konstituera dock ej
en fullständig verklighet, ty härför fordras något mer, än att vara
ett blott innehåll i det mänskliga medvetandet, härtill fordras tillkomsten
af en för medvetandet främmande, för detsamma mer eller
mindre ytre faktor, hvilken faktor, jämte det mänskliga medvetandets
nödvändiga former, konstituerar den sinliga verkligheten[3].
Men just emedan inom denna verklighet fullständig bestämdhet, såsom
varande något för den bestämde ytre och främmande, innebär
en inskränkning i den bestämdes själfständighet, just därföre kunna
dessa absoluta idéer icke tillhöra denna den sinliga verkligheten[4].
Deras själfständighet innebär och fordrar, att de måste vara osinliga
— tillhöra nouinenens värld. Att en objektiv verklighet för
dem ligger till grund, kan visserligen vara möjligt, men för oss människor
är denna dock outgrundlig. Vi kunna icke fatta dem såsom
fullt bestämda eller verkliga väsen, ty det fattas dem en af
de faktorer, dem vi funnit nödvändiga härför. De äro med andra
ord gränsbegrepp eller kunna allenast fattas in abstracto och med negativa
bestämningar[5].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
