Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämningsgrunder, således ock till sinliglieten. Identifieras nu sedligheten
med viljans frihet från all sinlig eller heteronomisk bestämdhet,
så skulle sedlighetens form al princip, den i positiv bemärkelse
fria viljan, i själfva verket förutsätta den aktuella sedligheten själf,
om än i en lägre grad, ty, ehuru det är klart, att viljan efter valet,
d. v. s. såsom sedlig vilja är i besittning af en lwgre grad af
negativ frihet i relation till det sinliga, än före det samma, så är
dock något mer än en gradskilnad ej härmed gifvet. Ty låt vara,
att i andra afseenden en artskilnad kan upvisas mellan den abstrakta
eller moraliskt fria och den aktuelt förnuftiga viljans negativa frihet,
så måste dock skilnaden dem emellan, när man tänker specielt
2?å relationen till sinliglieten, reduceras till blott graduell. — Skulle
någon mot det förda resonnementet vilja anmärka, att den frihet,
som utgör sedlighetens väsen i själfva verket är frihet, icke från
aktuell bestämdhet af det sinliga, utan från själfva sollicitationen
därtill, så är detta lika stridande mot Kants bestämda yttranden[1],
enligt hvilka sollicitationen till osedligt lif livarken i och för sig är
ett moraliskt ondt ej häller någonsin kan i detta lifvet undvikas, som
det är i sig orimligt. Enda möjligheten synes då vara att förneka
den positiva friheten eller förmågan af val emellan olika möjliga
motiv. Kant drager visserligen icke med full medvetenhet dessa konsekvenser
ur sin etiska grundåsigt, men från en viss tvätydighet i
förevarande afseende kan han dock, såsom vi redan antydt, aldrig
frigöra sig. Frestelsen ligger då nära till hands att på den ena arten
af frihet öfverflytta bestämningar, som i själfva verket endast
gälla den andra. Denna omständighet utöfvar, såsom vi längre ned
torde få tillfälle att anmärka, stort inflytande pä hans lära om det
moraliskt onda.
Ytterst utmynna alla dessa svårigheter inom den Kantiska eti
ken däri, att den sedliga viljan på hennes ståndpunkt ej kan fattas
såsom fullt konkret eller fullständigt bestämd[2]. Men med ett abstrakt
eller ofullständigt bestämdt godt kan människan, som i alla
sina lifsytringar måste framträda såsom ett ens omni modo determinatum,
omöjligen känna sig tillfredsstäld. Behofvet af ett inneliållsfullt
godt framstod ock därföre lifligt för den store tänkarens
blickar och dref honom till nya, från andra synpunkter företagna
undersökningar, i afsigt att dymedels finna, livad han sökte. Klart
röjer sig detta i den genomgående tendensen att sätta sin lära i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
