Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kristna religionsläran, särskildt arfsynds- och försoningsläran, och
sökte tillgodogöra sig de innersta sanningarne i dessa läror, så vidt
de ined nämda resultat visade sig förenliga.
Ehuruväl Kant genom upfostran och den för ädlare sinnen utmärkande
vördnad för det genom auktoritet och tradition gifna, såvidt
i detsamma, om än i ofullkomlig form, ett djupare innehåll framträder,
i bjärt motsats mot Voltaire och dennes själsfränder, altjämt
med aktning bemötte den kristna religionsläran, äfven i hennes
historiskt gifna form, får man dock hvarken föreställa sig, att
han först genom reflektion på den samma blifvit förd till sina religionsfilosofiska
undersökningar, ej häller att upvisandot af en ytre
öfverensstämmelse mellan hans lära och den kristna dogmatiken
för honom utgjorde en hufvudsak eller ens något väsentligt. I själfva
sin filosofi hade Kant, såsom vi ofvan sökt visa, bestämda anledningar
att fortgå utöfver den rent etiska synpunkten för sina undersökningar,
och obestridligen röjer sig hos honom ett lifligt intresse
för religionen i allmänhet, oberoende af den ena eller andra af de
former, i hvilka hon historiskt framträdt. Med bestämdhet påyrkar
ock Kant, att religionsfilosofien bör mot teologien intaga en själfständig
ställning, och att det vore orimligt att föreställa sig, att
den förra vetenskapen kunde i sig uptaga den senares hela innehåll,
hälst detta innehåll af teologien fattas såsom historiskt gifvet,
under det att filosofien blott liar att sysselsätta sig med det a priori
eller genom själfva förnuftet gifna[1]. Nekas kan dock ej, att, likasom
Kants’ religionsfilosofiska undersökningar obestridligen till själfva
sin anda och sina allmänna synpunkter röja stark inverkan af kristendomens
läror, så har han ock, genom den kritiska granskning,
han från sin etiska ståndpunkt underkastade dessa, vunnit en större
innehållsrikedom i sin praktiska filosofi. Betecknande för hans ovanliga
tankeskärpa är emellertid, att i dessa undersökningar, trots
den förändrade anda, som genomgår dem i jämförelse med hans
föregående, likväl ingenting förekommer, som står i strid med resultaten
af dessa eller ens ej ur dem skulle kunnat utvecklats, låt
vara att det, utan den kristna dogmatikens tillhjälp näppeligen blifvit
utveckladt.
I detta intresse och med tillhjälp af dessa resurser utvecklar
nu Kant en religionsfilosofi, hvars innersta grundtanke torde
kunna angifvas såsom framhållandet och upvisandet af en ur prak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
