Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grundbestämningar, sinligliet och förnuft eller uteslutande i viljan själf.
På detta sätt föras vi tillbaka till de ofvan angifna synpunkterna.
Den skrift, i hvilken den store tänkaren nedlagt resultaten af
dessa sina forskningar, offentliggjordes visserligen till en början såsom
ett helt för sig, men infördes sedermera i religionsfilosofien,
såsom dennas första, grundläggande del. Icke blott det samband,
i livilket Kant ställer denna lära med den kristna arfsyndsläran,
utan jämväl den omständigheten, att, da medvetandet om det omedelbart
gifna eller hvad Kant kallar det radikala onda, såsom företrädesvis
egnadt att blotta skilnaden mellan, hvad som är, och
hvad som bör vara, och djupet af de upoffringar, sedligheten ålägger
människan och de svårigheter, hon vid sitt sedliga arbete har
att bekämpa, detta medvetande hos människan mer än något annat
väcker till lif behofvet af religionens tröst, motivera detta nara
sammanhang mellan läran om det radikala onda och religionsfilosofien
och göra den förra till den punkt, där etiken förnämligast hänvisar
på religionsfilosofien.
Att mellan den utvidgning, läran om det goda hos Kant undergått
i och med uptagandet af de religionsfilosofiska undersökningarne,
och den, som läran om det onda underkastats, genom de
undersökningar, som bära detta namn, förefinnes en bestämd analogi,
är äfven obestridligt. I båda fallen begränsas synpunkten genom
fasthållande af undersökningarnes afgjordt praktiska karaktär,
åtminstone så till vida, att det hela framställes under formen af
ett praktiskt postulat och såsom blott ur praktisk synpunkt möjligt
att vindicera. Och äfven själfva den förherskande synpunkten är i
båda fallen analog. Hufvudfrågan är nämligen i båda fallen den
om möjligheten för människan att uptaga den ena eller andra bestämningsgrunden
för viljan. Härföre erfordrades, beträffande det
goda, att det upfattades såsom ett fullständigt godt, beträffande det
onda en bestämdare utredning af viljans tillgänglighet för frestelse
till det samma. Neka kan man ej häller, att redan den synpunkt,
från hvilken undersökningen här uptages, såsom framför andra universell,
icke mindre än den anda, som genomgår det hela, visar
frändskap med den religionsfilosofiska. Vi torde emellertid längre
fram få tillfälle att söka visa, huru hela undersökningen i själfva verket
strängt håller sig inom etikens råmärken och icke ens i Kantisk
mening kan erkännas såsom religionsfilosofisk, om den än, såsom
företrädesvis framhållande de bestämningar hos etikens objekt,
som leda öfver till religionsfilosofien, kan erkännas tillhöra denna
vetenskaps propedevtik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
