Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alt framgent fortfar att vara fri, så innebär detta, att hon direkt
och positive bryter med den tendens, som är omedelbart giften hos
henne, såsom blott människa. Säger man da denna ursprungliga
tendens hos den mänskliga viljan vara medfödd, sa far man dan
icke inlägga den betydelsen, att den vore gifven genom människans
naturbestämdhet såsom sådan, eller i själfva födelsen, såsom en naturlig
akt hade sin grund, den vore då gifven oberoende af viljan.
Endast i den bemärkelsen kan den sägas vara medfödd, att den äi
gifven hos människan före och oberoende af hvarje, i ett visst tidsmoment
gifven, fri ytring af hennes viljeverksamhet, det är häl,
med ett ord, fråga om ett omedelbart gifvet ondt, framträdande i
människans omedelbara viljelif[1].
Sedan vi sålunda gjort oss ett klart begrepp om den upkastade
frågans egentliga betydelse, gå vi till hennes besvarande. Först och
främst visar sig då omöjligheten af hvarje antagande, att människan
till sin natur vore, vare sig hvarken god eller ond (moraliskt ditferent),
eller att hennes vilja ursprungligen utgjorde en förening af
både goda och onda momenter. Det är nämligen på det moraliska
området af den allra största vigt, att man aflägsnar hvarje tanke
på något adiaphoron, något, som visserligen tillhörde den moraliska
sferen, d. v. s. kunde i moraliskt afseende bestämmas, men dock
icke vore i detta afseende faktiskt bestämdt, eller öfverhufvud taget
något slags medium emellan moraliskt godt och ondt. Skall nämligen
människans fria vilja bestämmas till handling genom ett motiv,
så är detta endast därigenom möjligt, att hon fritt uptager detta
till sin maxim eller bestämningsgrund. År nu den mänskliga viljan
faktiskt icke bestämd af sedelagen, så innebär detta med nödvändighet,
att hon är bestämd af ett annat motiv, följaktligen ond,
hvaraf inses omöjligheten af all slags sedlig indifferentism. Sedligheten
är nämligen själfbestämdhet, och den, som icke är bestämd af
ett annat, han är med nödvändighet bestämd af sig själt. intagandet
åter af en af goda och onda momenter sammansatt vilja är
fika orimligt. Detta skulle nämligen innebära, att människan väl
i sin viljas maxim uptagit sedelagen såsom en ovilkorligen och följaktligen
i alla fall och förhållanden giltig maxim (det enda sätt, pa
hvilket den kan uptagas), men å andra sidan dock läte vissa undantag
från denna giltighet ega rum, hvilket skulle innebära en uppenbar
motsägelse[2].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
