Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i svårigheten att hålla maximen ren från sinliga bestämningsgrunder.
Ändtligen och fullständigt framträder denna benägenhet hos
människan, då hon, med åsidosättande af sedelagens bud, medvetet och
afsigtligt uptager andra maximer för sin vilja och låter sig af dem
bestämmas.
Detta är hvad man egentligen kan kalla den mänskliga viljans
fördärf[1].
Se vi nu något närmare på beskaffenheten af denna benägenhet,
så måste vi först och främst erinra, att den, om den annars i
moraliskt afseende kall hafva någon betydelse, måste vara icke en
fysisk benägenhet, gifven genom människans sinliga natur, utan en
moralisk benägenhet, en benägenhet hos själfva viljan. Å andra
sidan kan den dock ej vara en fri viljeyttring (That) i bemärkelsen
af en handling i öfverensstämmelse med eller i följd af en viss
viljebestämning eller maxim, ty i detta fall vore den ej ursprunglig,
utan vore gifven genom denna maxim. Har ar fastmer fråga om en
ursprunglig benägenhet hos viljan, en benägenhet, som ej ur en
annan sådan kan härledas, ett peccatum originanum, till skilnad från
ett peccatum derivativum. Den har såsom sådan sin grund omedelbart
i den mänskliga viljans egen beskaffenhet eller den bestämdhet,
som tillkommer henne i egenskap af mänsklig vilja, utan afseende
på någon viss af henne i tiden företagen valakt[2].
Detta är ock den rätta betydelsen af uttrycket, att människan
är af naturen ond, hvarmed man ej på minsta sätt har att förstå,
att själfva naturen eller den ofria bestämdheten vore moraliskt fördärfvad
(detta innebure en motsägelse). Radikalt är detta onda i
den bemärkelsen, att genom detsamma människans vilja till sin innersta
rot är förvänd.
Genom en kort öfversigt af förhållandena, såväl hos de råa
naturfolken som hos de civilicerade nationerna söker Kant ytterligare
stödja det resultat, till hvilket en samvetsgrann pröfning af människans
faktiskt gifna viljebestämdhet fört honom. Mot Rousseau och
de med denne liktänkande framhåller han den moraliska beskaffenheten
hos de folk, som stå naturtillståndet närmast — deras sataniska
grymhet och skadeglädje, deras benägenhet för alla laster, som
äro möjliga för människan på grund af hennes djuriska natur. Se
vi åter på de af civilisationen mer gynnade, så är tillståndet här
icke bättre. Hvilken falskhet, otacksamhet, egennytta och skadeglädje
i det enskilda lifvet möter oss icke här? Hvilken tafla af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
