- Project Runeberg -  Bidrag till en framställning och kritik af Kants lära om det moraliskt onda /
32

(1878) [MARC] Author: Lawrence Heap Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

människan till sin natur vore ett djäfvulskt väsen. Men denna tendens
tillhör ej den tillvarande människans vilja, utan den intelligibla.
Den förra viljan eger fastmer en afgjordt förherskande benägenhet
(Hang) till det onda. Skulle emellertid ännu någon tvätydighet i
förevarande afseende kunna anses vidlåda detta uttryck, så försvinner
den alldeles, när det omsider heter, att viljans högsta maxim
är af henne själf fördärfvad. Som man finner, fortgå vi här till alt
djupare och mer omfattande synpunkter, samt i följd däraf, till alt
mer konkreta bestämningars predicerande om det moraliskt onda. I
den först angifna bestämningen, att hos viljan finnes en subjektiv
grund för val af det onda, ligger visserligen ej till själfva innehållet
något mer, än att hon är tillgänglig för frestelse till detta, ehuruväl
den synpunkten något bestämdare fasthålles, att denna tillgänglighet
förutsätter, att något orent finnes hos själfva viljan. När nu emellertid
upmärksamheten riktas därpå, att äfven viljan i sin omedelbarhet
omöjligen kan vara moraliskt indifferent, finner omsider det
radikala onda sin djupaste och mäst omfattande expression däri, att
den omedelbara viljans högsta maxim är fördärfvad. Härmed är
dock i själfva verket intet annat sagdt, än att det för människans
vilja omedelbart gifna innehållet (maximen) är fördärfvad eller är
en ond maxim i den meningen, att om hon af viljan uptages, så
förverkligas därigenom det moraliskt onda. Från en annan sida benämnes
det radikala onda ett slags disharmoni i vår moraliskt fria vilja
(Verstimmung unserer Willkiihr), hvarmed dock intet annat torde
vara sagdt, än att detta onda i denna vilja eger sin grund.

Den mänskliga viljans tillgänglighet för frestelse till det onda
har sålunda till sin vidd befunnits omfatta människans empiriska
vilja i alla hennes momenter eller har, från att vara en tendens hos
denna vilja vid sidan af andra tendenser, utvidgats till den hos denna
vilja afgjordt förherskande tendensen, en tendens, från hvilken likväl
människans intelligibla vilja är fri; till arten har denna tillgänglighet
framhållits såsom altigenom utgörande ett verk af viljan själf.
Hon eger, tänkt såsom ett radikalt ondt, ej sin grund i någon af de
för människan väsentliga bestämningarne, sinlighet och förnuft, utan
allena i hennes vilja. Hvarje försök att ur ändligheten, såsom blott
sådan söka förklara det onda är härmed tillbak avisadt. Men obegripligt
förblir och erkännes det förblifva, ty hvarje förklaring af
det samma utfaller till en cirkel, då, om tillgängligheten för frestelsen
skulle ur viljan förklaras, detta synes redan förutsätta en
sådan tillgänglighet.

Såsom på en gång den ledande grundtanken och det egentligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:25:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kantsmoral/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free