Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ket lämnat den egentligen sedliga synpunkten för betraktelsen af
människans praktiska lif, är i sig själft klart. Frågan är här icke
längre, hvad människans ens noumenon fordrar af hennes ens phmnomenon,
människans förnuft af den empiriska människa, utan
fastmer, i hvilket förhållande detta förnuft, tänkt såsom praktisk
bestämningsgrund hos människan står till Guds vilja eller
världslagen i dess helhet. En annan fråga är emellertid den, om
förutsättningarne för en verkligen praktisk religionslära kunna i och
med up tagan det af denna sistnämda synpunkt anses vara gifna. Att
Guds vilja ej kan anses, vare sig såsom maxim eller (praktisk) lag
for människans förnuftiga praktiska verksamhet, att det ej är för
Guds skull, som människan skall vilja det goda, säges af Kant
bade med uttryckliga ord och framgår ock tydligen af hans lära om
den sedliga viljans såväl formella som materiella avtonomi, som kan
sägas utgöra grundtanken i hela hans etik. Först från ändamålets
eller totalitetens, d. ä. den fullständiga bestämdhetens synpunkt röjer
sig behofvet af att se till, i hvad mån den avtonomiska viljan kan och
maste öfverensstämma med Guds vilja med afseende på människan.
Endast genom denna öfverensstäromelse blir det för människan möjligt
att vinna denna totalitet i sitt sedliga lif, endast i medvetandet
härom kan hon öfvergå från ett osedligt lif och vara förvissad
om, att det för henne är möjligt att fortlefva detsamma samt
i dess fulländning vinna ett fullständigt godt[1]. Förhållandet är då
analogt med det, som eger rum, då en människa för vinnandet af
någon sin afsigt behöfver en annan, mäktigare människas bistånd,
samt for den skull måste göra sig förvissad om, att denna afsigt
ofverensstammer med denne andres vilja. Detta bistånd kan sedmi
visa sig, dels i undanrödjandet af hinder, dels i positiv hjälp, dels
andtligen dan, att den först ponerade människan hålles skadelös för
de förluster, hon på annat lmll för afsigtens vinnande måste underkasta
sig. Först sedan hon gjort sig förvissad om detta bistånd
kan hon med mod och hopp begynna arbetet på afsigtens förverkligande
Sjalfva afsigten blir i alla fall ej gifven, vare sig genom
den andre personens vilja, d. v. s. för att efterkomma denna, eller
genom den lamnade hjälpen. Men utan dessa vore afsigtens fullföljande
omöjligt, ty frestelsen vore så stor, att dess öfvervinnande
maste anses för den mänskliga viljan omöjligt. Att man, om förhållandet
mellan människan och Gud fattas analogt härmed, ej kan
sagas hafva kommit fram till en egentligen praktisk religionslära är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
