Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ea nostra puto — anmärker lian. Samma inskränkning, som gör
det för Kant omöjligt att höja sig till medvetande om ett praktiskt
religiöst ondt, hindrar honom att distinkt fatta det onda såsom en
organisk makt i mänskligheten. Men en följd häraf blifver den, att
det för Kant visar sig omöjligt att upvisa äfven den fulla allmänheten
hos de moraliskt onda. Detta kunde nämligen endast på tre
sätt vara möjligt. Först och främst kunde det ske antingen a priori
eller ur människans väsentliga bestämdhet, hvilket skulle innebära,
att det moraliskt onda vore för henne nödvändigt och följaktligen
ej moraliskt tillräkneligt, . eller ock måste det ske a posteriori,
antingen så, att det visade sig blifva resultatet af en analys af
hvarje särskild, individuell människa — en uppenbar orimlighet —
eller ock så, att ett kausalsammanhang i förevarande afseende upvisades
människorna emellan. Men detta sistnämda skulle förutsätta,
att mänskligheten utgjorde ett organiskt helt, en sanning,
som Kant ej kunnat upvisa.
Vi måste följaktligen, såvida vi skola fästa oss vid det genom
Kants egentligen vetenskapliga undersökningar vunna resultatet,
fasthålla, att äfven det radikala onda är ett etiskt ondt i
sträng och egentlig bemärkelse. Den specifika bestämdhet, som tillkommer
detsamma såsom radikalt, inskränker sig sålunda till att
utgöra ett ondt, som ej kan tänkas gifvet genom de särskilda ytringarne
af människans viljelif,. utan är ett ondt för detta viljelif i
det hela och ett omedelbart gifvet ondt. Upgiften för Kant var nu
att visa, huru detta onda kunde anses såsom moraliskt ondt, och
svaret blef, att detta vore möjligt därigenom, att det fattades såsom
en bestämning hos den tillvarande människans vilja. Denna
bestämdhet angifves närmare så, att den vore en ursprunglig-benägenhet
hos. viljan att uptaga det onda, hvilken benägenhet dock bör
skiljas från det aktuella begäret. För att kunna ega någon moralisk
betydelse måste emellertid denna benägenhet fattas såsom själf
utgörande en frihetsprodukt och bestämmes i denna sin egenskap så,
att genom henne vore viljans högsta maxim i grund fördärfvad. Den
fråga, som föreligger oss, är emellertid att söka utreda, om detta
radikala onda verkligen kan af Kant vetenskapligen rättfärdigas i
sin egenskap af ett praktiskt ondt. För besvarandet af denna fråga
måste vi först erinra oss Kants upfattning af den mänskliga friheten.
Såsom ofvan anfördt blifvit, måste fasthållandet af den positiva
friheten (valförmagan) för Kant innebära olösliga svårigheter.
Då nämligen denna frihet förutsätter viljans negativa frihet, äfven
i relation till det sinliga, så skulle, om sedlighetens väsen angifves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
