Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såsom resultat af vår undersökning kunna vi nu fastliålla, att
Kants lära om det mortfliskt onda, långt ifrån att på något sätt
strida emot, tvärtom nära sammanhänger med och i själfva verket
fordras af hans allmänna etiska ståndpunkt, ehuruväl Kant till dess
utveckling funnit bestämda anledningar i den kristna dogmatikens
arfsyndslära och neologiens opposition däremot. Såsom dess förtjänster
hafva vi framhållit, att den konstanta skilnaden mellan
godt och ondt blifvit fasthållen samt det onda fattadt, icke såsom
för handen blott och bart i sporadiska lifsytringar hos människan
och först hos den till full aktualitet utvecklade fria viljan,
utan jämväl såsom tillhörande lifvet i det hela och viljan sådan
hon hos människan omedelbart framträder, men att detta onda dock på
samma gång visas vara för människans väsen tillfälligt och gifvet genom
hennes praktiska bestämdhet. Sä mycket har Kant kunnat af den
kristna religionsläran uptaga och med sin filosofiska lärobygnad införlifva.
Ofrige bestämningar däremot, som denna tillägger det
onda, att det är ett religiöst ondt (skuld inför Gud), att det är
för mänskligheten i reell bemärkelse gemensamt, samt att det är
fullt konkret eller en besämning icke blott hos den abstrakta viljan,
utan hos människans konkreta lif, måste för Kant på grund
af hans allmänna etiska ståndpunkt förblifva främmande, hvarförutom
Kant äfven kan i följd af den obestämdhet, som vidlåder
hans upfattning af den mänskliga friheten och det ondas grund,
drifvas till konsekvenser, som stå i strid med grundtankarne i hans
etik. Ytterst beror detta därpå, att Kant föreställt sig den sedliga
viljan såsom icke blott i formell, utan jämväl i materiell befhärkelse
avtonomiskt bestämd, något som i sin ordning beror på den förutsättning,
som tynger hela hans filosofi, att nämligen all bestämdhet,
såsom till väsendet ytre, måste innebära en inskränkning i den
bestämdes själfständiga lif. Först sedan man höjt sig till medvetande
om en värld, där bestämdhet ej innebär en dylik inskränkning,
kunna’dessa svårigheter undvikas. Fastliålla måste man emellertid,
såsom ett för alla tider gällande resultat af Kants undersökningar
om det onda: Att ingentiiig finnes, som är ett absolut ondt (d. ä.
ett hinder för människans högsta och enda sanna goda) utom allena
en ond vilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
