Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFVET l’i SJÖN.
9
och den tiden synes det och det stället,» och jag undrar
icke öfver att Inn ser sjelfbelåten ut när på sagdan tid
utkiken varskor: »Land!» dock må han dervid icke glömma
hvem som lärt honom det.
Men imedlertid hafva kock och steward i en aldrig nog
prisvärd lörening lagat i ordning kajutans mat och man
samlas åter på den sednares vänliga uppmaning att njuta
af d?nna verldens goda; ty »man får alltid god aptit dä
man är ute och reser». Middagen tar ock en gång slut
och sedan man anlitat kallekannans aromatiska innehåll,
gör man återigen hvad man behagar, tills någon ropar: »kom
och se hur vackert solen går ned!» och man skall vara
bra ifrigt sysselsatt för alt ej följa uppmaningen, ty det är
ej det gamla vanliga man ser, ulan del är något ständigt
nytt, något vackrare än det man såg förra aftonen. Solen
stupar ned, horisonten glänser några minuter i skiftande
llammor, och inom kort hänger natlen stjernströdd öfver
det brusande hafvet. Något som nordbon saknar härvid är
dock skymning, d nna magiska halfdager under hvilken
naturen liksom tvekar om den skall gå till hvila eller ej; af
den finnes intet spår inom vändkretsarna, och när soleil
varit gömd några få minuter nedom horisonten, är
färgspelet slut, ocli natten är kommen. Men då är det rätt roligt
att taga’ sin plats mellan förstängstagen och se sig litet
1-kring; under sig ser man två lysande eldströmmar, dem
skeppet kastar upp vid sin sänkning i vågen, framför sig
ser man de bugtiga seglen och en hop af mystiska ändar,
som hvark n tyckas ega början eller slut, och ofvan ser
man det blå omätliga hvalfvet med sina glänsande
konstellationer; då, för första gången på dagen, dröjer man kanske
att lyssna till stewardens ord: »Théet är klart!».
Sa går en dag, och med Stridsberg kan man säga: »Den
andren Tag gelit es ebenso». — Tycker du om ett lif, fridfullt
och utan bekymmer, under en himmel der värmen ås för
intet, der hvar dag är sig 1 k, men ända olik, så slig
ombord, och lef inom tropikerna: men älskar du baler,
konserter och theatrar, så blif hemma, afundas och alunda,
och värm fingrarne ibland på kakelugnen, att de ej blifva
fullt så kalla som hjertat.
På dessa höjder är det, som flygfiskarne hafva sitt hem,
der ila de omkring, dels i, dels öfver vattnet i otaliga ska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
