Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sfl
RESA TILL BINA.
ror, för att kunna räcka till åt alla fiender de äga, Homter,
Albacorer och Dolf>ner under vattnet, samt Albatrosser,
Fregatt- och Tiopikfoglar ofvanför. Det är vackert all
se en jagt på flygfisken af dess argaste fiende Dolf>nen:
med en fart från 10 till iO mil i timman ila lluckar af
hundrade, ja tusende flygfiskar, ängsliga och rådvilla
framför 5 à 4 sköna brokiga Dolfyner; ingen ansträngning synes pä
dessa, men de äro stora, starka och skarpa i bogen,
kapploppet varar ej länge, snart är flocken af dödsoffer
upphunnen, med ett slarkt plankande springa flygfi karne upp ur
vattnet, föras af vinden än hit, än dit, och i samma
ögonblick de falla ned igen mötas de af döden i Dolfynens gap,
hvilken, sedan h n ätit sig mätt, lekande går ikring
skeppet, speglande sig i den blanka kopparn, och kanske sjelf
i sin ordning faller ett offer för en ännu starkare än han
sjelf, för fiskarens skarpa, snibba ljuster. — Dolfynen
(Coryphaena hippuris) är en vicker fisk, ofvan stålblå, pä
sidorna grönaktig, under skönt gul, öfverallt guldglänsande
och beströdd med azurblå stjernor. Stundom får man
äfven se dessa taga till flykten, och då kan man vara viss
på att i grannskapet är ett af hafvets glupande vidunder,
en af dessa 16—20 fots hajar, som äro mäktiga att svälja
en menniska bel, och som knappast kunna förmå sig att
vika undan för skeppet, hur snabbt det än går. Utanför
Madagascar, under vårt inseglingsförsök till Nosbah, sågs en
stor haj på omkring 20 fot eller mer*). Lodhif våren
kastade ett tio skålpunds tungt lod rätt i hufvudet pä odjuret,
men icke den minsta förändring visade sig i h. ns rörelser.
Det är att vara lugn.
Lustigt dansade vi åstad, grad e fter grad passerades, vi
sågo på ganska nära hall ön S:t Antonio, hv;.rs höga
bergstoppar bryta molnen, och den 13 Januari 18i5 vid
solnedgången hördes, till ungmäns och pojkars outsägliga
förvåning, en stämma från gallionen preja skeppat: »Skepp olioy !»
— »Hvarifrån kommer n;?» — »Från Stockholm.» »Hvart
gäller resan?» — »Kina.» — »Hvad är skeppets namn?» —
»Prins Carl.» — »Låt mig seedra papper.» — »Välan! Kom
ombord», och verkligen nedsteg äfven från backen och frarn-
’) Voigt, Lehrl). d. Zool. omtalar en Squ. maximus 29 ’/, fot lång.
ilen lian sjelf sett 1827.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
