Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sfl
RESA TILL BINA.
ingen af oss, som ej i mörkret misstog sig om säkert
fotfäste och gjorde mer eller mindre våldsamma kullerbyttor;
säkert är att min portör sedermera genom djupa märken
visade huru ban mer än en gäng tjenat min rygg som sköld.
Denna halsbrytande färd beröfvade oss det lilla üt"rstående
förtroendet för lotsen, och hvar och en blef lots på sitt
håll; vi tågade ut för att söka rätt på vägen och
kommunicerade genom rop med hvarandra. Etter en stunds
sökande fanns vägen, vi samlades och gingo åter oförtrutet
till verket. På halfva vägen gjorde vi halt vid en der
befintlig källa, från hvilka vattenledningar finnas till nästan
hvarje hus i staden, ja ända ner till hamnen, der skeppen
kostnads ritt vid sjelfva bron få hemta godt vatten. Vi
slogo oss, som sagdt var, ned derstädes, drucko litet vin
och vatten, antiinde en brännare, hvilken sågs ända ned till
skeppet genom den mörka natten, och derefter börjades
först det rätta uppstigandet. Vi hade nu att gå åtminstone
ett par tusen fot, så lodrätt upp, som det är möjligt att gå,
och rätt ofta måste vi hjelpa oss åstad med händerna.
In-sektshåfven var mig en god hjelp, ty den begagnades med
fördel såsom käpp, och vi passagerare eller s. k.
»landtkrab-bor» måste hjelpa sjömännen att bära deras bagage; ty huru
ledigt de än må gå upp och taga in bovenbram-läsegel, så
duga de dock ej att gä i berg; de äro då liksom fisken på
land, ur sitt element. Det gick imedlertid för sig och straxt
efter dagningen voro vi uppe 5,300 fot öfver hafsytan.
Dimmor och moln hängde kring oss på bergstoppen och
kölden eller rättare fukten var stark. Vi började fiukta
att, som ofta lär vara händelsen, ingenting skulle blifva att
se, men när solen bröt fram, skingrades dimmorna och vi
lade oss ned på bergskanten, för att betrakta den herrliga
utsigten. Vi voro väl ganska högt »till väders», som det
heter om skeppsbord, men dock ej så högt, att vi ej kunde
urskilja föremålen. Tafelviken, beströdd af fartyg,
Pinguin-ön, Kapstaden, Lion-Hill lågo under våra fötter, Devils-Peak
stod molnhöljd och hotande till höger om oss, och som en
förgylld ram låg hafvet, omfattande hela taflan och
glittrande i solglansen. Vid utsigten öfver allt detta intogs
frukosten med serdeles smak. Vi vandrade sedan fram och
tillbaka på det stora »bordet» deruppe, ofta kringsvepta af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
