Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAFELBERGET.
21
de kalla, duggande molnen. Vegetationen var ganska rik,
en mängd blommor, synnerligast orchidéer och succulenta
vexter prydde hvarenda bäcks slingrande bräddar och ofta
på hundra stegs afstånd syntes den präktiga Disa
grandill ora lysa bland det böljande gräset. Men nedomkring berget
var det höst, drufvorna hade en tid varit mogna, träd och
gräs började vissna, så mycket de kunna göra det i detta
lyckliga klimat; men icke så på bergets topp; der var full
vår, full grönska, allt friskt och herrligt. Sjelfva
berget består af horisontela sandstenslager och dess topp visar
tydliga fåror, löpande i sydost och nordvest, alldeles i
samma riktning som ännu i dag vågorna rulla der nedanför.
Sedan vi nästan hela dagen gått deruppe och spekulerat
begåfvo vi oss omkring kl. 4 på nervägen, men som vi
ansågo det alldeles för simpelt att gå ned samma väg vi
kommit upp, så beslöto vi att finna en ny utför bergets
SO. sida, och den vi valde hade troligen aldrig
menniskofot förut beträdt. Den ledde utför lodräta branter, genom
snår af taggiga buskar, på botten af en hal t upptorkad
rännil, och när vi efter 4 timmars vandring befunno oss
vid New-land, milda Gudar! hur vi sågo ut. Kläder,
ansigte och händer sönderrifna, och hela kroppen öiversmord
af smuts och blod. Vi tittade inom hos konsul Letterstedt
i ett ärende, och larfvade sedan åstad till staden der jag
försäkrar det ej dröjde länge förr än vi voro slutne i
sömnens armar. Men dagen efter voro vedermödorna glömda
och vi skrattade rätt godt åt hvarandras trasiga
fysioguo-mier.
Men snart blef skeppet färdigt att gå, och jag
återkallades från min långa utflygt. Som hastigast fick jag dock
tillfälle att göra en liten tärd till Stellenbosch, en by belägen
några och 50 mil från kapstaden. Vägen dit, som förut
var till hälften en sandgraf, är nu under omläggning af
»Convicts», *) och blifver ypperlig, åtminstone för att döma
elter det redan fullbordade. Det utgör likväl blott en li-
’) Convicts äro gröfre förbrytare, som frän det land der
förbrytelsen skett antingen för lifstid eller på vissa ur utskickas till
andra land, att derstädes under uppsigt utföra allmänna
arbeten. Det är denna idé Englands kolonier hafva att tacka för
sina ypperliga vägar, gator och fästningsverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
