- Project Runeberg -  Resa till Kap, Ostindien och Kina, åren 1844-1846 /
45

(1847) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Vilhelm Johan von Düben - Tema: China
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

maschunghä.

43

tet var att göra till skeppets eller zoologiens bästa, vände
vi om; kl. 4 återkommo vi, efter 10 timmars färd.

Straxt före oss hade en af 50 man, med spjut, svärd och
musköter, bemannad båt lagt långs sidan, och salt ombord
hennes majestät Ranavola Manjokas hamnembetsmän öfver
Bembatuka vik och hamnar, nemligen hamnmästaren
And-kiamamonjy; guvernörens sekreterare och förtrogne,
Kaza-fimanaro; chefen för fästningens garnison, och en fjerde
figur, hvilken såg ut som en doktor, men sedan befanns vara
en civil embetsmän. Efter att de lått underrättelse om
skeppet, förnämligast med afseende på dess beväpning,
omtalade de för oss, att Bembatuka stad för några år sedan
af en fiendtlig siam blifvit förstörd, och att invånarne
flyttat till en by, Maschunghä, då den gamla staden
naturligtvis snart försvann, såsom byggd af bambu och palmblad.
Guvernören af detta distrikt bor nu i Maschunghä*), och
han hade lemnat den befallning att inbjuda skeppet dit.
Herrarne talade engelska och drucko punsch med serdeles
smak, voro ganska animerade och aflägsnade sig, utmärkt
belåtna med några spirituösa presenter.

Nästa dag på morgonen gingo vi tidigt till ankars belt
tätt under Maschunghä, dit en lots tog oss. Denne var en
infödd malagasch, men som farit med engelsmän och
amerikanare, färdats på ångfartyg och vagnar, som således varit
med i stora verlden och kunde berätta en hel hop nytt för
sina landsmän. Han sade sig äfven hafva gjort så; »men»,

tillade han, »de vilja ej tro mig, och göra så–-» hvarpå

han gapade fruktansvärdt. Vi sade honom, att då hans
land var mäktigt och ägde tillgång på allting, så vore det
ju lätt att äfven der få ångbåtar och dylika inrättningar.
»Ja», svarade han, »det är sannt, men guvernementet har
ingenting här» — hvarpå han pekade på pannan. Slutligen
frågades han, hvarföre han återvände hem, oaktadt han såg
sitt lands underlägsenhet. »Hemmet, det ljufva hemmet»,
svarade ban, med början till en engelsk sång.

Skeppets superkarg gick i land för att tala vid
guvernören, till hvilken bref medhades och för att försöka om nå-

") Engelsmännen stafva Majungha; ofvan är stafvadt efter svenskt
uttal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:25:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kapresa/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free