Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAREM.
49
och som kallades »Mister Bnllhead», jemte 6—8 af hans
vänner, hvilka med slort nöje apporterade hvad jag sköt
och gåfvo anvisning på villebråd. Vi vandrade kring ända
till qvällen, då jag återgick ombord, efter ett besök hos
a-miralen, Hassan Ben Ibrahim, som med yttersta artighet
emottog mig och bjöd mig scherbet ocb kaffe. (Kaffet
intages af araberna sjelfva ytterst hett, samt utan socker
och grädde; men de fleste hafva den artigheten, att hålla
dessa artiklar fremlingen tillhanda.) Att jag blef något blöt
under dagens lopp, blir högst förklarligt, då jag omnämner
att under den tid vi voro i Zanzibar, stormregnade det
nästan oupphörligt.
En dag kom en båt långs sidan med S man uti; en af
dem kom ombord och förkunnade sig vara sänd från
Ima-men med presenter till det fremmande skeppet, som nu
för första gången visade sitt lands flagga i hans höghets
hamn. Presenterna bestodo i 2 getter och en otalig mängd
oranger och bananas.
Då ingenting kunde uträttas i fria luften i anseende till
regnet, fördrefs imedlertid den långsamt smygande liden på
bästa sätt inomhus och ombord, såsom bevis på hvilket må
nämnas, att skeppskompaniet var i land på middag hos en
engelsk köpman Peters, ombord på middag hos en engelsk
kapten Walkers, och såg dessa herrar ombord på Prins Carl
till dito.
En dag gick slupen i land för att hemta vatten, och i
hopp att det någorlunda hyggliga vädret skulle fortfara,
medföljde jag; men knappt hade vi satt af från skeppet och
satt till segel, förr än regnet började strömma ned igen.
»En jägare i våtväder är en styggelse», som bekant är, och
jag var just i denna stygga belägenhet.
Vattenhemtnings-platsen var imedlertid straxt bredvid Imamens lustslott,
Mtoni, och då jag ej kunde göra något nyttigt, begaf jag
mig upp att se på detta. Utanför var en trädgård, och
genom den nalkades jag slottet. Händelsevis kastar jag
ögonen upp mot ett fönster i byggnadens ena ända, tycker
mig se ett fruntimmer der, gissar naturligtvis att hon
hörer till seraljen, (detta bekräftades sedan genom samtal med
en slaf, som förstod franska), ocb går följaktligen närmare;
men genast stänges tyvärr luckan för fönstret. Min nyfi-
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
