Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HINDU-BOMAN.
71
hvilka, efter loflig österländsk vana henne oåtspord,
bortgift henne för ett hällt år sedan till en på Elefanta boende
femton års yngling; hon var då sjelf 12 år (jag sätter med
flit ut hans år med bokstäfver att intet misstag skall ske
och för att påpeka hur tidigt passionerna börja sitt spel
bland dessa folk, samt hur snart menniskorna här äro
utvecklade och börja handla). Denne pojke hade gift sig
med henne endast för att åtkomma hennes hemgift, och
betydliga egendom i dyrbarheter och boskap, samt med full
föresats att sedan plåga henne till döds. Han hade
nemligen fått lust till starka drycker och låg till följe af
derigenom iråkad skuld i händerna på en Parsi, som på ön
arrenderade toddyskörden. Denne biträdde honom med
goda råd och anvisningar, och följande dem hade han
inrättat och följt ett riktigt system uti att plåga den arma
varelse föräldrarnas tanklöshet kastat i hans händer, och
från detta system, som hufvudsakligast grundade sig på
kraften af stryk och svält, afvek han blott vid högtidliga
tillfällen, men då på det mnst infernaliska sätt. Så hade
hon en afton hemtat vatten åt honom, men då det ej var
honom i lag, slog han det öfver henne och befallte henne
hemta nytt. Det stackars barnet, uttröttadt och förtärdt,
sade att hon ej orkade, och att hon var rädd för mörkret:
lydnad är hinduqvinnans första skyldighet, och han blef
derföre högst uppbragt öfver hennes vägran, samt lofvade att
gifva henne skäl till jemmer. Han drog derpå ett snöre
genom de för prydnaders bärar.de i öron och näsa
befintliga hålen och band henne med detta, hvarefter ban i flera
särskilda omgångar brände bål och sår långs åt hela
hennes ben, och kastade henne sedan med en vattenkruka i
handen ut i den mörka, regniga natten. Förtviflad flydde
hon bland buskarna (the Jungel) och hade när jag såg
henne i 5:ne runda månader lefvat på de frukter ocb
rötter hon der kunnat sammansöka och uppgräfva, döljande
sig om dagen och gående nära husen om nätterna af rädsla.
Hon var förfärligt aftärd, höljd i trasor och såren ännu
oläkta. Svaren på frågorna om det lif hon fört, och de
plågor bon utstått, voro enkla och sanna, mon derigenom
ännu mera rysliga. Hennes man hade imedlertid börjat
spana efter henne, (detta var orsaken hvarföre hon flytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
