Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
ItESA TILL KINA.
löper ut igenom ett skummigt hafssvall. På hela fältet
finnes intet annat att fängsla ögat, än en symbolisk
ärestod af Wellington, gömd i en anspråkslös hytta af bambu
och mattor, samt några brunnar; det enda, som ger denna
tafla något lif, är den om qvällarne der rådande rörelse
af ridande och åkande folk, samt bedjande Parsier.
Euro-péen är för lat att gå uti Indien, och är äfven vid dylika
försök af hinduen ansedd med ett visst förakt eller
ömkan *). Derföre visa sig äfven köpmän och embetsmän
nästan aldrig ute gående utan nästan alltid i palankin, till häst
eller i vagn. Samma förhållande är det med de rikare
Parsierna och Banianerna. Engelsmännen äro sig äfven här
lika i sin besynnerlighet och vidhängandet af sitt
hemlands vanor. Så sågos t. ex. flera damer, oaktadt den höga
hettan, åka omkring, klädda i stora yfviga boas, endast af
det skäl, att då boas brukas hemma i Londons vinter, så
böra de äfven brukas i Bombay-vinter; skilnaden är likväl
betydlig mellan vintrarne på 19ü och 51° nordlig latitud.
En gentleman, förmodligen för att göra figur, körde fram
oeh tillbaka i en elegant gjord engelsk vagn, förespänd med
race-hästar; men för att förhöja glansen af denna körning,
var vagnen tom, två betjenter stodo bakpå den och herrn
sjelf satt på kuskbocken, svartklädd i frack, med hög,
stärkt, hvit halsduk, i hvita glacéhandskar, med en
guld-lorgnett för ögat och hatten på tre qvart; han gjorde också
verkligen figur, men en högst löjlig. Jemte frispektakel
af denna och flere andra från Englands stora menageri
lös-släppta underdjur, gifvas der äfven andra scener, värda att
betrakta, såsom: Seapoys, eller de infödda soldaterna, som
med sina med all makt eftersträfvade svarta tschakoter
’) Jag glömmer aldrig den ömkande förvåning, som vid ett
dylikt tillfälle visade sig hos min »kuli» eller vägvisare. Första
aftonen, jag kom ut till Magazon, tillsade jag honom att
morgonen derpå infinna sig i tid, ty jag ville ut på jagt. Han
svarade ja, men frågade, om jag ville begagna palankin eller
»buggi» (vagn). — »Intetdera!» — Hela hans figur var ett
frågtecken. »Skall jag kalla en chaprascy (parasollbärare)?»
— »Icke heller; kom blott ensam.» — »Salam Sahib!» ropade
han och störtade ut, liksom han fruktat att vara ensam med
en dylik galning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
