Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPRÅKET.
159
och förstådda; men, som Davis säger: »Hvar och en kan
läsa och förstå Kinesiska böcker, men för att tala språket,
måste han gå till Kina»; vi vilja dock tillägga: så länge ej
Kinesiska språkmästare finnas, ty lika litet kan man lära
Engelska språkets talande af grammatika och lexikon, som
man lär det Kinesiska. En god början till språkets mera
allmänna spridande är gjord derigenom, att offentlig
undervisning nu mera gifves deri, såväl i England som
Frankrike. Till bevis på att det ej är så svårt att lära förstå, må
några grunder i korthet anföras, hvarvid, liksom vid Kinas
skildring i öfrigt, hufvudsakligast Davis skrift »China and the
Cbinese» är följd.
Kinesiska språket eger 214 grundk irakterer, till större
delen ursprungligen bilder af naturföremål, som sedan under
tidernas lopp förändrats till i detta afseende för en stor del
oigenkänliga tecken; men de utgöra dock, hvar för sig, om
vi så få säga, stamtecken till en slägt af derur sprungna och
deraf bildade begrepp-föreningar. Så t. ex. om Kinesen vill
skrifva lejon, skrifver han först karakteren katt och
tillägger sedan det särskilda slaget lejon. För åsna skrifver han
häst-åsna, alldeles som Linné och efter honom alla inom
naturvetenskapen skrifva först slägt-, sedan ort-namn —
Felis Leo, Equus Asinus. Ett Kinesiskt lexikon blir
sålunda, likt ett annat rationelt lexikon, uppställdt efter
stamorden. Gramatiken är ytterst enkel, snart sagdt ingen; ty
böjningar finnas ej, numeri tillkännagifvas genom
oförbyt-liga ändelser, och positionen bestämmer meningens
betydelse. När de 214 stamtecknen äro lärda — och hvem
kan ej lara dem? — så kan läsning börja, och talrika
exempel visa, att den ej är omöjlig. Vi vilja ej anföra flera
än invånarna i Kina, Japan, Loochoo, Kochin-Kina och
Korea, hvilka nästan till en man förstå att läsa dessa
karakteren och ett outransakligt språk vore ej lärdt af så många
millioner, det skulle förblifva hieroglyfer för massan, de
lärdas språk allenast. Vi säga att nästan alla dessa kunna
läsa de Kinesiska karaktererna, men de uttala dem ej på
samma sätt — ja, inom sjelfva Kina har hvarje provins
sitt särskilda uttal, ehuru Peking- eller Hol-dialekten,
»Kuan-hua», är det uttalsätt, som går längst och hvilket
de flesta, åtminstone högre embetsmännen förstå öfver hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
