Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
ItESA TILL KINA.
nes ännu besynnerligare att två enskilda skepp så precis
välja samma väg, att de sammanträffa, som de tvenne
nyssomtalta. Det besynnerliga försvinner likväl till en stor
del, när man tager i betraktande hvad vi i det föregående
nämnde om vindarne på de stora hafven; till följe af dem
måste det, strängt att tala, ej gifvas mer än en väg ut till,
och en väg hem ifrån Indien, ehuru den olika bestämmes
af de olika årstiderna och af skeppens olika
seglingsförmåga. Æqualorn passeras nästan alltid på samma Long.
omkring 25° V. L., ty man har kommit underfund med
att det är den fördelaktigaste platsen; derföre sammanträffa
der vanligen en mängd skepp, ehuru vi så väl vid
ut-som hem-gåendet sågo blott fà.
I anseende till Nordost-passaden måste alltid den från
Indien hemfarande färdas långt vestligt genom den s. k.
Sargassosjön, och der möta honom dessa ofantliga
sträckor af Tång ^hufvudsakligast Fucus natans), som ständigt i
större eller smärre massor gunga fram öfver hafvet. Man
föreställer sig vanligen hafvet såsom det rörliga, oroliga
e-lementet, öde och tomt, och skalderna tala om det såsom
något obestämdt, vaggande; landet deremot är det fasta,
motsättningsvis det s. k. »terra firma», det af lif uppfyllda,
muren mot det omkringgjutna fluidi inkräktningar. Detta
är ytans utseende, den slutsats som drages då man från
stranden ser stormen kasta vågorna, och känner skummet
yra upp mot den skenbart fasta plats, der man sjelf står,
lugn och orörd. Men det är icke alldeles förhällandet.
»Om man», säger Humbolt, »hade underrättelser om hela
»jordytans dagliga tillstånd, så skulle man ganska sannolikt
»kunna öfvertyga sig derom, att nästan ständigt denna yta
»bäfvar på en eller annan punkt, att den oupphörligt är
»underkastad det inres reaktion mot det yttre». De
vulkaniska krafterna jäsa och bringa i darrning det fasta;
jorden sjuder och skälfver i sitt inre, lik en gigantisk krater,
på hvars böljande yta vi stå; hafvet svallar upp mot
stränderna och inkräktar bit för bit, eller skapar nya länder
genom upplandningar. Stora strömmar hafva verkat och
verka på jordytans form, under det deras egen riktning
blott obetydligt modifierats af ländernas motstånd och
brytning. »Den fasta punkt» Archimedes önskade sig, den fin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
