- Project Runeberg -  Resa till Kap, Ostindien och Kina, åren 1844-1846 /
155

(1847) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Vilhelm Johan von Düben - Tema: China
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KORALLERNA.

155

i våra dammar är hufvudsakligen skalen af dessa djur, i
hvarje kritstreck vi draga är det millioner skal som åtgå
för att lemna märket, sanden och bergen äro spår af deras
mängd. Man kan göra sig begrepp om huru naturen Hn
hafva råd att använda sådana massor, då man vet att ett
djur på 8—14 dagar kan vara fortplantadt i millioner.

De nu nämnda äro för det mesta fria djur, som röra
sig frivilligt omkring i sitt fluidum, men under och bland
dem står en egen verld, lik en stor skog af fastsittande
djur, de väl bekanta korallerna. Redan Ovidius sjunger om
dem huru de först under vågen voro mjukt gräs, men
hårdnade då Medusas hufvud lades derpå, och:

»An har korallen samma natur, att i luften den blifver
»Hård då han vidrörs af den, och hvad fordom var under hafvet
»Mjukt lik en vidja, blir nu öfver hafvet hårdt som en klippa.»

Mel. IV.

Korallerna finnas i nästan alla haf, men hufvudsakligast
i de varma spela de sin verldsbildande roll. Der på de
stigande paralellerna (se förut) fästa de sig och bygga från
bottnen sina greniga och bladiga byggnader. De inre och
nedre djuren dö bort i sina celler — andra bygga ofvanpå
och omkring dem, tills hela massan genom tiderna vexer
och når vattenytan — djuren dö då ut deruppe, men deras
hus stadnar och utvidgas i andra riktningar — hafvet ditför
drifved, lösryckta träd med jord och sten, detta kastas in
bland och fastnar på de spetsiga topparna — tång och
hafvets öfriga kringförda ämnen anskjuta omkring —
förruttnelse inträder — infusorien börjar sitt lif och arbete deri —
jord bildas — ditkastade vextfrön gro deruti, foglar slå sig
ned derpå och menniskan kommer slutligen, när allt är
färdigt, till den fullbildade ön för att uppsöka sig nya
boningsplatser och vinna ett hem. Sannerligen, hafvet är ej »öde
och tomt», det är fullt af lif, lika storartadt som på vår
fasta jord, fastän krafterna deruti verka mera på djupet,
vida mera i det fördolda och hemlighetsfulla. —

Vid ingången till engelska kanalen, eller rättare på
»uppgående grunden», möttes vi af flera dagars stiltje, hvilken
gjorde att med den kommande goda vinden en ofantlig
massa af fartyg sammanträffade i kanalen. Vid ett tillfälle
räknades 1S1 segel i sigte, ett antal som man väl knappast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:25:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kapresa/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free