- Project Runeberg -  Karakteristiker, ur samtida förtroliga bref och samtal /
279

(1851) [MARC] [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

( 279 )

tillbaka i cirklar och ellipser, öfver diken, berg
och backar tillryggalägga en tiodubbelt längre
väg, än den makligt fromskridande husbonden:
Vidt sväfvande i inbillningens rymder reste de fy-
ra fem gånger till Rhenstranden, till Litzen, till
Rom, till Neapel och hem igen, under den tid,
som min kropps ben behöfde för att spatsera
från Sperlingsbacka till Hagas portar. Men nu
var jag lyckligt och väl anländ inom Elyséens
gränsor: en sval, doftande flägt af vestanvinden,
naturens Pochet, aromatiskt sammansatt af tusen-
de blomsterångor till en ljuft berusande essence,
mötte mig. vid inträdet i den yppigt grönskande
lustgården. Nästan buren af min glädjes vingar,
sväfvade jag fram öfver vägen, som var rörligt
randad och prydd af solens gyllendukar och skug-
gans dunkelgröna kaschmirsmattor. Den blåBrunns-
viken glänste stundom fram mellan löfven och stam-
marna, och snart låg det hvita slottet, liksom
byggdt af skinande elfenben till Elf-drottningens
sommarboning, för mina ögon.

Utanför slottet, på den lilla skuggrika kul-
len, försedd med inbjudande hvilobänkar, mötte
jag Lieutenant Söderberg med ’en rulle ritningar
i handen. »Är Hugo Hamilton hemma?» var
min fråga, och hans svar: »Ja, han bor dernere,
gången längs fram, dörren till venster.» Min
Baron var dock ej der. Nyckeln hängde på dör-
ren. Jag läste upp och steg in.

Fönstret stod öppet. Genom dess ram såg
jag rakt in i en rik trädgrupp, der hundradetal
af trastar och bofinkar höllo en förtrollande con-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karakteris/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free