Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 282: )
och. ideligen. ropade: »Kom, kom: Prinsen vän-
tar» Och jag följde honom, snart genom gån-
gen, in i Prins Oscars, rum 1 samma Pavillon.
Jag väntade i ett litet yttre rum. under det H:
gick in, och efter några få secunder trädde Prins
Oscar ut i en blå morgonklädning,. och helsade:
mig med sin på en gång furstliga och. vänliga
nickning, beledsagad af ett godt småleende, som
liksom; inbjuder till. förtrolighet.. Då man: nalkas
en Kunglig person lägger man liksom. en puppa
kring själen: man liknar nästan; en docka i ett
valnötskal. "Man känner sig nästan betryckt och
vet ej hur man skall börja eller sluta, så vida
man icke bär puppan med sig hvart man går,
såsom Kammarherre-fjärilsjälarna, neml. de till lif
och själ kammartjenande, eller skalet med sig
hyvart man går, såsom snigeln, d.v. si hofgunst-
lingen, (som. är helt annat än Furstens vän, ty
äfven snillrika Furstars gunstlingar. äro ofta dum-
ma, men deras vänner få ej. vara det); ty är
man ett riktigt hofdjur, som dessa ofvannämnda,
så känner man icke sin puppa eller sitt skal;
man är hopvext dermed och bär den som elt lu-
stigt ok. — Men denna hjerteklämning och trång-
bröstade tafatthet försvinner alldeles. hos mig; när
jag nalkas Oscar. Jag blir snarare högre: stämd
och jag talar. bättre och uttrycksfullare Änför Ho-.
nom, än inför menniskor af stora hopen. Mitt
samtal med Honom denna gång mins jag ännu
nästan ord för ord. Här står det:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
