Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscar.
Målet är högt. MHvart och ett sträfvande
dit är ett lagerblad. Vi få alla sträfva till ett
visst, ett säkert mål. Det är lyckligt att veta
hvart man vill. Att äga ett mål, en ljuspunkt,
en ledstjerna, är halfva vägen bakom ryggen.
Jag.
Länge har det hoppet varit min högsta
lycksalighet, att jag en dag skulle inför mina
landsmäns blickar låta vår eller mennisko-histo-
riens hjeltar gå igen, uppträda i mäktiga gestal-
ter och genom minnen af den tid som var, hö-
ja den tid som är till hvad den bör blifva. I
forntiden. sjöngo skalderna episkt och dramatiskt
och deras besjungne hjeltar stodo såsom vårdan-
de prester kring fosterlandskänslans heliga eld.
De hade Epos och Drama. Vi hafva eller rät-
tare vi kunna blott hafva det sednare: Dramat;
ty den episka materien har sammansmält med
den dramatiska, och gjort denna sednare mera
rik, gjort den romantisk, bragt handling deri,
som är Epikens väsende. Hos antika folkslagen
tillhörde Epos sagan och historien egentligen.
Der uppträdde hjeltarna handlande. I tragedien
åter framställdes de såsom lidande, d. ä. mera
i enskilda, husliga förhållanden, stående under
ödets gissel och spira. De gamles enskilda lf
var så patriarkaliskt enkelt och stort, så betydel-
sefullt och dock så litet inveckladt, att när de
märkvärdigaste gestalterna skulle i dramatisk dikt
framställas, behöfde skalden nästan blott afskrifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
