Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall man alltid erkänna det djupa smärtsamma allvar och
den äkta mänskliga storhet, som gjorde honom till en av
den moderna tidens få profetgestalter. Och allt klarare
står det fram, att han som skapande diktare hör till de
väldigaste som historien känner. I den poetiska ingivelsens
stund höjer han sig över alla begränsningar och
ensidigheter, som vidlåda hans teoretiska åskådning.
Alldeles särskilt gäller detta kanske om Anna Karenina.
Tolstoj hade under åren 1865—69 fullbordat sin
storslagna historiska roman Krig och fred, en bred, på
gestalter och händelser överflödande rik skildring av
Rysslands öden under de napoleonska världskrigens tidsålder.
Han gjorde därefter studier till en ny historisk roman
med ämne från Peter den stores tid och sysselsatte sig
för övrigt med planer att förbättra den ryska
folkundervisningen. Men helt plötsligt började han våren 1873 att
skriva en roman med motiv ur samtidens liv, och under
åren 1874—1877 fullbordade han Anna Karenina.
Själva grundmotivet — Anna Kareninas tragiska
självmord — hade Tolstoj fått ifrån en verklig händelse. Han
gav det en form, som speglar hela det högre ryska
samhällslivet, med dess ihåliga flärd, dess konventionella
komedier och bittra konflikter. En mera levande och klar
rundmålning har sällan givits i romanform; den skarpa
satiren omväxlar med den varma humorn;
kapplöpningsscenerna, alla bilderna från fåfängans marknad äro
framställda med glänsande sakkunskap, tavlorna ur barnens
liv med den finaste poesi. Tolstoj är den stränge
moralisten, som framför allt betonar det ondas makt över
människosjälen; genom Anna Kareninas gripande gestalt
vill han inskärpa, hur synden oemotståndligt leder till
upplösning och undergång.
Vid sidan av Anna Kareninas och Vronskijs dystra
kärlekshistoria löper en annan, som är hållen i mera ljusa
och lugna färger. Levin, som finner lyckan vid Kittys
sida, är i mångt och mycket författarens andra jag;
Tolstoj har i honom skildrat sina egna själsstrider, sitt
sanningssökande och även den relativa harmoni, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
