Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidvis lyckades förverkliga i den ryska landsbygdens
sköte, upptagen av familjelivet och av omsorgen för sina
underlydandes bästa. Dessa tavlor ur den adlige
godsägarens och ur böndernas tillvaro, naturscenerierna,
jaktfärderna, skördeidyllerna, ha en utomordentlig glans över
sig; det patriarkaliska livet på landet i det gamla
Ryssland, som nu tillhör historien, är här målat med saftig
och kärleksrik pensel. Tolstojs friska och starka
verklighetssinne, hans mångsidiga och djupa erfarenhet från alla
områden av livet ger Anna Karenina en särskild prägel.
Dess realism är icke frukten av studier och metodiska
iakttagelser, utan av omedelbar upplevelse. Tolstoj hade,
med all sin asketiska idealism, mycket av den breda,
fruktbara ryska naturen; intet mänskligt var honom
främmande.
När Tolstoj diktade Anna Karenina hade han ännu
icke befäst sig i de ytterligt gående anarkistiska idéer,
som han ägnade sina senare levnadsår åt att förkunna;
ännu var han mera konstnär än profet. Hans sociala
grubblerier få visserligen luft genom Levin, och hans
moraliskt-religiösa patos genom berättelsen om hjältinnans
död. Avslutningen ger också uttryck för hans pacifism,
för hans kritik av den slavofila chauvinismen, som drömde
om ett ryskt inflytande över Balkan. Men dessa olika
tendenser ha icke sprängt den poetiska formen; han har
framför allt velat med hänsynslös ärlighet, med enkel
och gripen sanning återge det säregna ryska livet, dess
starka kontraster, dess olösta sociala och mänskliga
problem, dess brännande moraliska konflikter. Att han
lyckats häri, det har intygats av den störste bland hans
medtävlare, av Dostojevskij, fastän denne i sin egenskap
av lidelsefull rysk patriot djupt ogillade Tolstojs kritik
av panslavismen (i romanens sista partier). Dostojevskij
skrev: "Anna Karenina är, såsom konstnärlig produkt
betraktad, ett fulländat mästerverk, som, i en lycklig
stund skänkt åt världen, överträffar allt vad Västeuropas
litteratur har att erbjuda under innevarande epok. Denna
roman är vidare genom själva sin idé något som vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
