Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vi får se», sade för sig själv Stepan Arkadjevitj, steg
upp och drog på sig sin grå nattrock med ljusblått
silkesfoder, knöt till det tofsprydda snöret om livet, och
dragande ett djupt andetag med sitt breda bröst, begav han
sig på fötter, som lätt och elastiskt uppburo hans fylliga
gestalt, bort till fönstret, drog upp gardinen och ringde
energiskt. Omedelbart efter ringningen inträdde hans gamle
förtrogne, kammartjänaren Matvej, bärande rock och
skodon och hållande ett telegram i handen. Bakom Matvej
kom även barberaren med rakattiraljen.
— Har handlingarna från rätten kommit? — frågade
Stepan Arkadjevitj, tog telegrammet och satte sig framför
spegeln.
— De ligger på bordet, — svarade Matvej med en halvt
forskande, halvt deltagande blick på sin husbonde, och efter
en liten stund tillade han med ett knipslugt leende: — Det
har varit bud från åkeriet.
Stepan Arkadjevitj svarade ingenting och såg blott på
Matvej i spegeln. Av den blick, vari deras ögon där möttes,
kunde man märka, att de förstodo varandra. Stepan
Arkadjevitjs blick liksom frågade: varför säger du detta? vet
du då inte?
Matvej stack händerna i jackfickorna, satte ena foten
bakåt och tittade tigande, godmodigt och halvt leende på
sin herre.
— Jag bad honom komma nästa söndag och sa’, att han
till dess varken skulle oroa er eller sig själv i onödan, —
yttrade han, tydligen med en på förhand uttänkt fras.
Stepan Arkadjevitj förstod, att Matvej ville skämta litet
och leda uppmärksamheten över på sig. Han rev upp
telegrammet och for igenom det med blicken, gissningsvis
korrigerande de som vanligt förvrängda orden, och hans
ansikte sken upp.
— Matvej, min syster Anna Arkadjevna kommer i
morgon, — sade han för ett ögonblick hejdande barberarens
skinande fylligt mjuka hand, som var i färd med att bana
en skär väg mellan de långa, krusiga polisongerna.
— Gud ske lov, — sade Matvej, med detta svar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
