- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
12

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framhävande, att även han, lika väl som husbonden, förstod
betydelsen av detta besök, det vill säga, att Anna Arkadjevna,
Stepan Arkadjevitjs älsklingssyster, kunde medverka till
försoningen mellan man och hustru.

— Kommer hon ensam eller med sin herr man? frågade
Matvej.

Stepan Arkadjevitj kunde för tillfället icke tala,
därför att barberaren just var sysselsatt med hans överläpp;
han lyfte upp ett finger. Matvej nickade mot honom i
spegeln.

— Jaså, ensam. Skall det göras i ordning i övre
våningen?

— Säg åt Darja Alexandrovna. Det får bli där hon
säger.

— Darja Alexandrovna? upprepade Matvej i något
tvekande ton.

— Ja, låt henne veta det. Tag med telegrammet,
lämna henne det och gör vad hon säger.

— »Herrn vill göra ett försök», förstod Matvej, men han
sade blott: — ska ske.

Stepan Arkadjevitj var redan tvättad och kammad och
skulle just börja att kläda sig, då Matvej sakta med
knarrande stövlar och hållande telegrammet i handen kom
tillbaka in i rummet. Barberaren var redan gången.

— Darja Alexandrovna bad mig säga, att hon far sin
väg. Herrn får göra som han vill, — sade han med en liten
glimt i ögat, stack händerna i fickorna och riktade med
huvudet på sned en lång blick på sin herre. Stepan
Arkadjevitj teg en stund, därpå visade sig ett godmodigt och en
smula sorgset leende på hans vackra ansikte.

— Nå, vad tycks, Matvej? — sade han och skakade på
huvudet.

— Var lugn, herrn, det ordnar sig nog, — sade Matvej.

— Ordnar det sig?

— Ja, då.

— Tror du det? — Vem är där? — frågade Stepan
Arkadjevitj hörande kjolfras från dörren.

— Det är bara jag, — sade en fast, men behaglig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free