Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - IV - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och när hon kommit in i sängkammarn, sjönk hon ned på
samma plats, där hon suttit under sitt samtal med mannen.
Hon tryckte hop sina tunna händer, där ringarna
skramlade löst på de beniga fingrarna, och satte sig att i minnet
återkalla hela det samtal, de nyss haft. »Rest, borta! Hade
han brutit med henne? — tänkte hon. — Eller träffar han
henne ännu? Varför frågade jag honom inte? Nej, det är
omöjligt att åter försonas. Om vi också stannar i samma
hus — förblir vi ändå främmande för varandra. För alltid
främmande! — med särskilt eftertryck upprepade hon åter
detta för henne så förskräckliga ord. — Och hur jag har
älskat honom, o Gud, vad jag har älskat honom!... Och
kanske jag inte älskar honom nu? Älskar jag honom inte
mer än förut? Det är värre än allt...» började hon, men
fick icke slutföra sin tanke, emedan Matrjona Filimonovna
stack in huvudet genom dörren.
— Skall jag inte skicka efter min bror, — sade hon, —
han kan laga middagen, annars blir som i går barnen utan
mat ända till klockan sex.
— Nå, det är bra, jag skall strax komma ut och hjälpa
er. Har ni skickat bud efter ny mjölk?
Och Darja Alexandrovna gav sig hän åt dagens bestyr
och dränkte i dem för en tid sin sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
