Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Var är han?
— Han måtte ha gått ut i tamburen, nyss gick han här
fram och tillbaka. Se, där är han, — sade vaktmästarn
och pekade på en kraftigt byggd, bredaxlad man med
krusigt helskägg, som med en fårskinnsmössa på huvudet
snabbt och lätt kilade uppför vestibulens nötta
stentrappsteg. En i den skara tjänstemän, som just gick nedför
trappan, en tanig herre med portfölj under armen,
tvärstannade och stirrade ogillande på mannens klampande fötter och
kastade så en frågande blick upp till Oblonskij.
Stepan Arkadjevitj stod på översta trappsteget. Hans
godmodigt skinande ansikte, som stack upp ur den
broderade uniformskragen, lyste upp ännu mer, då han kände
igen den kommande.
— Nej, se Levin! Äntligen! — utropade han, och
betraktade med ett vänskapligt, en smula spydigt leende den mot
honom framskyndande Levin. — Jaså, du har dristat söka
upp mig i min kula, — sade Stepan Arkadjevitj, tryckte
sin väns hand och kysste honom ytterligare på bägge
kinderna. — Har du varit länge i stan?
— Jag kom alldeles nyss och ville med första träffa dig,
— svarade Levin en smula förläget med en nyans av
förargelse och såg sig oroligt omkring.
— Nå, låt oss gå in i mitt rum, — sade Stepan
Arkadjevitj, som av gammalt kände vännens något vresiga
skygghet, och tagande honom vid armen, drog han honom
med sig, som om han hade att leda honom genom några
farligheter.
Stepan Arkadjevitj var »du» med nästan alla sina
bekanta: med sextiåriga gubbar och pojkar på knappt tjugo
år, med skådespelare, ministrar, köpmän och generaler, så
att många av hans dubröder befunno sig på vitt skilda
ställen av samhällsstegen och skulle ha blivit ganska
förvånade, om de fått reda på, att de tack vare Oblonskij
hade något gemensamt. Han blev »du» med alla, som han
drack champagne med, och han drack champagne med alla.
Det hände sig därför, att Stepan Arkadjevitj, då han i
underordnades närvaro råkade hop med sina »skamliga»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
