Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
markerande, att nu voro alla faror över. — Det gläder mig
ofantligt att se dig, — fortsatte han. — Nå, hur står det
till? När kom du hit?
Levin teg och stirrade främmande på Oblonskijs båda
kolleger, särskilt på den eleganta Grinevitjs smala vita
händer med deras långa, gula, i spetsarna krökta naglar
och dennes stora glittrande manschettknappar. Det var
tydligt, att dessa händer så starkt drogo hans
uppmärksamhet till sig, att han blev tankspridd. Oblonskij märkte
detta och log.
— Ack ja, får jag föreställa herrarna för varandra, —
sade han. — Mina kolleger: Filip Ivanovitj Nikitin,
Michail Stanislavitj Grinevitj, — och vändande sig mot Levin:
— Konstantin Dmitrijevitj Levin, landstingsman,
nyliberal i jordfrågan, gymnast, lyfter med en hand fem pud,
stor kreaturskännare och jägare, min gode vän, bror till
Sergej Ivanovitj Koznysjev.
— Mycket angenämt, sade den gamle.
— Jag har äran att känna er bror, Sergej Ivanovitj, —
sade Grinevitj, räckande honom den smala handen med de
långa naglarna.
Levin fick något buttert i sin uppsyn, tryckte kallt hans
hand och vände sig strax igen mot Oblonskij. Fast han
hyste stor aktning för sin halvbror, den i hela Ryssland
kände författaren, kunde han aldrig tåla, att man vände
sig till honom icke såsom till Konstantin Levin, utan
såsom till den berömde Koznysjevs bror.
— Nej, jag är inte landstingsman längre. Jag har
blivit osams med alla där och far inte vidare på
sammanträdena, — sade han vänd till Oblonskij.
— Det gick snabbt! — sade Oblonskij med ett leende.
— Nå hur? Varför så?
— Ja, det är en lång historia. Jag skall berätta den vid
tillfälle, — sade Levin, men började så i alla fall att
berätta. — Nå, i korthet sagt, jag har kommit till den
övertygelsen att hela landstinget är ett otyg, — fortsatte han i en
ton som om någon nyss förolämpat honom. — Å ena sidan
är det en ren lek, man leker parlament, och jag är varken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
