Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första delen
- V
- VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det måtte vara en mycket energisk herre, — sade
Grinevitj, då Levin gått.
— Ja, far lille, — sade Stepan Arkadjevitj med en kort
nick, — det är en lyckans guldgosse! Tre tusen desjatiner
i Karazinska distriktet, hela livet för sig, frisk och sund som
en nötkärna. Ja, han har det inte som en man i min ställning.
— Vad, beklagar ni er, Stepan Arkadjevitj?
— Ja, det är bedrövligt, — sade Stepan Arkadjevitj
med en tung suck.
VI.
Då Oblonskij frågade Levin, varför han egentligen hade
kommit, hade Levin blivit röd i ansiktet och förargat sig
över att han rodnat; han kunde ju icke svara honom: »jag
har kommit för att fria till din svägerska», fast han hade
anlänt just i detta syfte.
Familjerna Levin och Stjerbatskij voro gamla adliga
Moskvasläkter, som alltid stått i nära släktskaps- och
vänskapsförbindelse med varandra. Detta gamla förhållande
upplivades ytterligare under Levins studentår i
huvudstaden. Han hade förberett sig för inträde vid universitetet
tillsammans med unge furst Stjerbatskij, Dollys och Kittys
bror, och där begynt sina studier i dennes sällskap. Vid den
tiden hade Levin ofta besökt familjen Stjerbatskij och
fattat hängivenhet för Stjerbatskijernas hem. Hur underligt
det kan tyckas, Konstantin Levin hade blivit förälskad just
i själva hemmet, i hela familjen, särskilt i dess kvinnliga
hälft. Levin hade icke något minne av sin mor, och hans
enda syster var äldre än han själv. I Stjerbatskijernas hem
hade han för första gången stiftat bekantskap med en
bildad och hederlig gammaladlig familjekrets, en livsmiljö lik
den, han själv till följd av sin fars och mors död gått
förlustig. Alla familjemedlemmarna, särskilt de kvinnliga,
skymtade för honom bakom en hemlighetsfull poetisk slöja,
och det var icke blott omöjligt för honom att hos dem kunna
märka några fel, utan bakom denna poetiska slöja anade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0040.html
