Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, det växer upp, — sade hon och kastade en blick
bort till Kitty, — och man åldras. »Tiny bear» har redan
blivit stor! — fortsatte fransyskan med ett leende och
påminde honom om, hur han en gång på skämt givit de tre
systrarna namn efter tre björnar i en engelsk saga. —
Minns ni, ni brukade kalla henne så?
Han hade redan glömt bort det, men hon hade nu snart
i tio års tid haft roligt åt detta hans skämt, som hon fäst
sig vid.
— Nå, uppehåll er inte hos mig, fortsätt med
skridskoåkningen. Ja, Kitty har ju börjat gå riktigt bra på
skridsko, inte sant?
Då Levin kom åkande tillbaka till Kitty, var hennes
ansikte icke längre strängt som nyss. Ögonen hade ett
troskyldigt och vänligt uttryck, men det tycktes Levin, som
om i hennes vänlighet låg en skymt av överlagt lugn. Han
blev missmodig. Sedan hon en stund pratat om sin gamla
guvernant och hennes små egenheter, gjorde hon en fråga,
som rörde hans levnadssätt.
— Är det inte ändå tråkigt för er om vintern därute
på landet? — sade hon.
— Nej, det är inte tråkigt, jag är ständigt sysselsatt, —
sade han och kände nu på sig, att hon fick honom att
underordna sig hennes egen lugna samtalston, och han
befarade, att han nog aldrig skulle kunna komma bortifrån den,
alldeles som förhållandet varit i början av vintern.
— Har ni kommit på någon längre tid? — frågade
Kitty.
— Jag vet inte, — svarade han utan att tänka på vad
han sade. Han kom att tänka på, att om han åter gled
in i den lugna, kallt vänskapliga ton, som hon angav,
komme han att än en gång fara sin väg med oförrättat ärende,
och han fattade ett plötsligt beslut att resa trots.
— Vet ni inte?
— Nej, jag vet inte. Det beror på er, — sade han
och blev så strax förfärad över vad han sagt.
Om hon nu icke hade hört hans ord eller icke ville höra,
nog av, hon tycktes snava till, stötte två gånger med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
