- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
52

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utbytte så med ett smidigt handgrepp den ena solitt
inbundna prislistan mot den andra, vinlistan, och räckte
den åt Stepan Arkadjevitj.

— Nå, vad skall vi dricka?

— Ja, vad du vill, bara inte för många sorter. Vi kan
ju ta champagne, — sade Levin.

— Vad? Redan i början? Men låt gå. Tycker du om
vita lacket?

— Cachet blanc, — inflickade tataren.

— Nå, giv oss av det märket till ostronen, så får vi se
vad vi tar sedan.

— Skall ske. Och vilket fiskvin behagas?

— Nuits. Nej, det klassiska Chablis blir bättre.

— Skall ske. Skall det vara ost av er sort?

— Nja, parmesan. Eller föredrar du någon annan?

— Nej, ingen ändring för min skull, — sade Levin, som
ej kunde hålla tillbaka ett leende.

Tataren med de utstående frackskörten ilade i väg och
om fem minuter störtade han tillbaka med en butelj i ena
handen och på armen balanserande en bricka med
nyuppbrutna ostron i sina pärlemoskimrande skal.

Stepan Arkadjevitj vek ihop den nypressade servetten
och satte den för bröstet, varpå han i maklig ro grep sig
an med ostronen.

— Inte illa, — sade han i det han med en liten
silvergaffel drog de klibbiga ostronen från deras pärlemohöljen
och smackande slukade dem ett efter ett. — Inte illa, —
upprepade han kastande sina fuktigt glimmande ögon än
på Levin, än på den tatariska uppassaren.

Levin tog även för sig av ostronen, ehuru vitt bröd med
ost i hans smak var bättre. Men han fann ett behag i att
iaktta Oblonskij. Till och med tataren, som dragit korken
ur flaskan och höll på med att hälla det pärlande vinet i
tunna, flata kristallglas, betraktade leende Stepan
Arkadjevitj med en road blick.

— Du tycks inte vara särskilt förtjust i ostron, — sade
Stepan Arkadjevitj och tömde sitt glas, — eller har du då
något bekymmer att bära på?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free