Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hop ögonen, för att tårarna icke skulle märkas. Då han
behärskat sig, satte han sig ned vid bordet igen.
— Ser du, — sade han, — detta är inte vanlig kärlek.
Jag har varit förälskad förr, men detta är något annat. Det
är inte min egen känsla, det är som någon yttre makt fått
mig i sitt våld. Jag for ju min väg, därför att jag kommit
till den slutsatsen, att det inte kunde bli något av, som vore
det fråga om en lycka otänkbar på jorden. Men jag har
kämpat med mig själv och jag ser nu, att utan detta givs
det inget liv för mig. Avgörandet måste falla...
— Men varför for du då bort?
— Ack, fråga inte om det. Det tränger sig på mig så
många tankar. Det är så mycket, som jag behöver fråga om.
Hör du, du kan inte föreställa dig, vad du gjort för mig
genom det du sagt. Jag är så lycklig, att jag rent av tycks
mig lumpen. Jag glömmer allt annat. Jag har i dag fått
reda på, att min bror Nikolaj... du vet ju... han är här...
och honom hade jag liksom glömt bort. Det tycks mig, som
om han också vore lycklig. Det är som jag vore från mina
sinnen. Men en sak är förfärlig... du har ju gift dig, du
känner denna känsla... det är förfärligt, att vi, män, som
inte längre är unga, som bär på ett förgånget... inte av
kärlek, utan av synd... plötsligt kommer samman med en
varelse, som är ren och oskyldig. Detta är något avskyvärt
och därför måste man känna sig som en ovärdig.
— Nå, men du bär då inte på så mycken synd.
— Ack, i alla fall, — sade Levin, — när jag ser tillbaka
på mitt liv, så känner jag en darrning inom mig och
förbannar och beklagar bittert...
— Ja, vad skall man göra? Världen är nu en gång så, —
sade Stepan Arkadjevitj.
— Den enda trösten ligger i en bön, soin jag alltid
hållit kär: döm mig icke efter min förtjänst, utan efter din
barmhärtighet. På det viset kan även hon förlåta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
