- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
60

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Himmlisch ist’s, wenn ich bezwungen
Meine irdische Begier;
Aber doch, wenns nicht gelungen,
Hatt’ ich auch recht hübsch Plaisir!


Stepan Arkadjevitj deklamerade detta med ett leende.
Även Levin kunde ej låta bli att dra på munnen.

— Ja, men skämt åsido, — fortsatte Oblonskij. — Du
bör veta, att denna kvinna är en älsklig, blid, kärleksfull
varelse, en stackars ensamstående, som offrat allt. Nu,
när saken är skedd, skulle man utan vidare överge henne?
Låt gå för att skiljas från henne, för att inte förstöra
familjelivet, — men kan man underlåta att tycka synd om henne,
att hjälpa henne, att mildra hennes öde?

— Ursäkta mig. Men du vet, att för mig består
kvinnorna av två slag... eller rättare: det finns kvinnor, och
det finns... Jag har aldrig sett någon fallen kvinnlig
varelse, som haft något tilldragande, och jag är övertygad
om, att jag aldrig får se det. För mig är sådana som den
där sminkade fransyskan med det krusade håret borta vid
kassadisken en ren styggelse, och alla fallna kvinnor är
likadana.

— Men den i evangeliet?

— Ack, kom inte med det! Kristus hade aldrig sagt
dessa ord, om han vetat, hur man skulle komma att
missbruka dem. Det finns folk, som ur hela evangeliet bara
minns dessa ord. För övrigt, jag säger inte det, som jag
tänker, utan det, som jag känner. Jag har en instinktiv
avsky för fallna kvinnor. Du är rädd för spindlar, och jag
för detta slag av odjur. Du har säkerligen aldrig särskilt
studerat spindlar, för att lära känna deras natur, på samma
sätt är det med mig...

— Ja, det är lätt för dig att tala på det viset. Det
är precis som den där herrn hos Dickens, som med vänstra
handen kastar alla besvärliga frågor ifrån sig bakåt över
högra axeln. Men att förneka fakta är intet svar. Vad
skall man göra, säg mig det, vad skall man göra? Ens
hustru blir gammal, och själv är man full av liv. Man vet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free