- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
66

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fem års barn. Och därför kände sig nu furstinnan ännu mer
orolig för Kitty än hon gjort för hennes äldre systrar.

Nu gick hon i fruktan för att Vronskij kanske skulle
gå för långt i sin kurtis av dottern. Hon hade märkt, att
dottern redan var intagen i honom, och sökte därför lugna
sig med att han nog som hederlig man icke skulle göra det
hon befarade. Men på samma gång kände hon alltför väl
till, hur lätt det under nuvarande friare umgängesvanor
var att förvrida huvudet på en ung flicka och hur litet
samvete männen i allmänhet gjorde sig av en dylik förseelse.
I förra veckan hade Kitty berättat för modern ett samtal
som hon under en dans haft med Vronskij. Detta samtal
förtog till en del moderns oro, men fullt lugn kunde hon
fortfarande icke känna sig. Vronskij hade berättat för
Kitty, hur han och hans bror blivit vanda att i allt
underordna sig sin mor, så att de aldrig företogo sig något
viktigare steg utan att rådgöra med henne. »Och nu inväntar
jag som en särskilt lycklig omständighet min mors ankomst
från Petersburg», sade han.

Kitty hade berättat detta utan att vid dessa ord fästa
någon särskild vikt, men modern förstod dem på ett annat
sätt. Hon visste, att man just i dagarna väntade gamla
grevinnans ankomst och att hon förvisso skulle glädja sig
åt sonens val. Det syntes henne egendomligt, att sonen av
fruktan för att misshaga modern dröjde med sitt frieri,
men hon längtade så efter denna förlovning och än mer efter
att bli kvitt all sin oro, att hon trodde, att så var fallet.
Oaktat furstinnan för tillfället med smärtsam medkänsla
tagit del av sin äldsta dotter Dollys olycka och visste, att
hon ämnade skilja sig från sin man, upptog dock oron för
den yngsta dotterns öde, vilket nu stod inför sitt avgörande,
huvudparten av hennes känslor. Och i dag hade hon i och
med Levins plötsliga återkomst fått anledning till förökad
oro. Hon var rädd för att dottern, som en tid, så hade det
tyckts henne, haft en viss böjelse för Levin, av överdriven
hederskänsla skulle ge Vronskij ett avslag. Och över huvud
taget hyste hon farhågor för att Levins ankomst skulle
tillkrångla och fördröja en sak, som redan var så nära sitt slut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free