Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
middag, — sade han med sitt trygga och öppna leende, —
men helt oväntat avreste ni till landet.
— Konstantin Dmitritj föraktar och avskyr staden och
oss stadsbor, — sade grevinnan Nordstone.
— Mina ord måtte öva en kraftig verkan på grevinnan,
eftersom de inpräntar sig så i minnet, — sade Levin, men
erinrande sig, att han nyss sagt detsamma, rodnade han
plötsligt.
Vronskij såg på Levin och grevinnan Nordstone med ett
småleende.
— Bor ni jämt på landet? — frågade han. — Jag
tycker, att det borde vara tråkigt där om vintern.
— Det är inte enformigt, om man har sysselsättning,
och för övrigt behöver man inte ha tråkigt, om man är
ensam, — svarade Levin i tvärhuggen ton.
— Jag finner stort behag i landet, — sade Vronskij
som märkt Levins tvära ton, men låtsade som om han icke
fäst sig därvid.
— Jag hoppas dock, att greven inte skulle finna sig i
att alltid bo på landet, — sade grevinnan Nordstone.
— Jag vet inte, jag har aldrig prövat lantlivet någon
längre tid i sträck. Men jag har haft en egendomlig känsla,
— fortsatte han. — Jag har ingenstans längtat så till
landet, till den ryska landsbygden med dess bönder i bastskor,
som då jag en vinter bodde med min mor i Nizza. I sig
själv är för övrigt, som ni vet, Nizza ett tråkigt ställe. Och
i Neapel, Sorrento har man det hänförande blott en kort
tid. Och just där tränger sig allra starkast minnet av
Ryssland, av den ryska landsbygden, på en. Det är...
Han talade än vändande sig till Kitty, än till Levin
och lät sin lugna, vänliga blick glida från den ena till den
andra. Han sade tydligen blott vad som för tillfället föll
honom in.
Märkande, att grevinnan Nordstone ville säga något
hejdade han sig mitt i talet och började uppmärksamt höra
på henne.
Samtalet stannade icke av för ett ögonblick, och gamla
furstinnan behövde icke dra fram med sina stående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
