Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtalsreserver, klassisk och real bildning och frågan om
allmän värnplikt. Grevinnan Nordstone fick icke heller
tillfälle att pika Levin.
Levin hade lust att deltaga i det gemensamma samtalet,
men kunde icke komma sig för därmed, varje minut sade
han till sig själv: »gå nu», men han blev ändock kvar liksom
i väntan på något.
Samtalet kom in på borddans och andar, och grevinnan
Nordstone, som trodde på spiritismen, började berätta om
en del under, som hon varit med om.
— Ack, snälla grevinnan, tag mig med någon gång till
andarna, för Guds skull, gör det! Jag har aldrig lyckats få
se något övernaturligt, fast jag sökt överallt, — sade
Vronskij med ett småleende.
— Ja, nästa lördag kan det gå för sig, — svarade
grevinnan Nordstone. — Nå, men ni, Konstantin Dmitritj,
tror ni? — frågade hon vänd till Levin.
— Varför frågar ni mig? Ni vet nog, vad svar jag har
att ge.
— Ja, men jag skulle vilja höra ert uttalande.
— Min mening är den, — svarade Levin, —att dessa
dansande bord bevisar, att vår så kallade bildade
samhällsklass inte står på något högre plan än bönderna. De tror
på onda ögon, häxeri och förvändning av synen, men vi...
— Vad, tror ni då inte?
— Jag kan inte tro på det, grevinnan.
— Men om jag själv har sett?
— Bondkvinnor påstår också, att de med egna ögon
sett tomtar.
— Tror ni då, att jag säger det, som är osant? Och
hon log ett misslynt leende.
— Nej, visst inte, Masja! Konstantin Dmitritj säger
bara, att han inte kan tro, — sade Kitty, rodnande å Levins
vägnar. Levin, som förstod, att så var fallet, blev
ytterligare uppbragt och skulle just svara något, då Vronskij med
sitt öppna, godmodiga småleende grep räddande in i
samtalet, som hotade att ta en obehaglig vändning.
— Vill ni inte medge, att det kan finnas en möjlighet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
