Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett lätt leende på sina tunna läppar. Hon reste sig från
soffan, lämnade kammarjungfrun sin resväska och sträckte
sin lilla skrumpna hand mot sonen. Han tryckte en kyss
därpå, och då han vid en rörelse av henne åter höjde
huvudet, kysste hon honom på kinden.
— Fick du telegrammet? Du är frisk. Gud ske lov.
— Har resan gått bra? — sade han och satte sig ned
bredvid henne, ofrivilligt lyssnande till en kvinnoröst
utanför. Han visste, att den tillhörde damen, som han mött,
då han steg in.
— Jag är i alla fall inte ense med er, — sade damrösten.
— En Petersburgssynpunkt, min nådiga.
— Nej, inte någon Petersburgssynpunkt utan en rent
kvinnlig synpunkt, — svarade hon.
— Får jag kyssa er hand.
— Adjö, Ivan Petrovitj. Men se efter, om inte min
bror är här, ser ni honom, så skicka honom till mig, — sade
damen, nu alldeles utanför fönstret, och strax därpå trädde
hon in i kupén.
— Har ni inte funnit er bror? — sade Vronskaja vänd
till damen.
Nu föll det Vronskij in, att det måste vara Karenina.
— Er bror är här, — sade han och reste sig. — Förlåt
mig, som inte strax kände igen er, men vår bekantskap har
varit så flyktig, — sade Vronskij med en bugning, — helt
säkert kommer ni inte ihåg mig.
— Nej, — sade hon, — men jag hade bort känna igen
er därför att jag och er mor nästan hela vägen har talat
om er, — sade hon, slutligen tillåtande sin påträngande
livfullhet att helt ta sig uttryck i ett leende. — Men min bror
ser man fortfarande inte till.
— Kalla på honom, Aljosja, — sade gamla grevinnan.
Vronskij gick ut på plattformen och ropade:
— Oblonskij! här!
Men fru Karenina brydde sig icke om att i vagnen
invänta sin bror. Så fort hon fått syn på honom, steg hon med
raska steg ut på perrongen. Då hon mötte honom, grep
hon med sin vänstra arm om broderns hals med en rörelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
